Jag vill införa CDP nu!

[LINNEFORS 2014-03-03] (3 av 100) Ja, jag erkänner utan omsvep. Jag har förmodligen norra Europas rörigaste skrivbord. Vilket av dem kanske du undrar? Det virtuella skrivbordet som dyker upp på min skärm eller det rent fysiska som jag ibland sitter framför för att åstadkomma underverk. Mitt svar är enkelt. Bägge.

Min dators skrivbord är fullkomligt nerlusad med ikoner för diverse dokument, mappar och genvägar. Faktum är att det skrivbordet är uppdelat på två skärmar men de räcker nästan inte till. Mappnamn som till exempel Slask, KollaHit och tempProduktion skvallrar om en desperation i nomenklaturen som om innebär att öppna en mapp på min dators skrivbord i mångt och mycket har sina paralleller med att öppna ett Kinderägg. Bered dig på en överraskning. 🙂

Mitt fysiska skrivbord ( som också egentligen är två skrivbord ihopsatta) är det inte mycket bättre bevänt med, faktiskt snarare tvärtom. På de här borden samsas papper med souvenirer, billiga pennor, ett gäng glasögon, fräna tuschpennor, mappar (häng och plast), postit-lappar, små askar, lådor och böcker, halvlästa, olästa och sönderlästa. Kablar och ännu ej identifierade kontakter och doningar. Med ett par svepande rörelser med armarna kan jag till nöds skapa en liten tom yta som då och då kan användas för plitande eller tecknande.

Det har nog tyvärr alltid varit så. Som ung programmerare satt jag på uppdrag på självaste IBM. En morgon när jag kom in på mitt kontor satt det en lapp fasttejpad på min terminal:
På IBM tillämpar vi CDP. mvh och så var det undertecknat av en av de högsta cheferna i Sverige hos datajätten. Jag var absolut inte ovan med trestaviga bokstavskombinationer – det var på något sätt det mest naturliga hos IBM men just bokstavskombinationen CDP var vid tillfället en ny bekantskap för mig. Kunde det var något som JSP eller var det kanske en ny kompilator eller testmiljö. Med tanke på undertecknarens magnitud förstod jag att detta måste vara av största vikt och det skulle inte duga att vänta till kaffet för att ta reda vad dessa tre konsonanter stod för så jag hasade mig skyndsamt över till en av mina kollegor på bygget. En senior programmer som i stort sätt vuxit upp på IBM. Han läste lappen, vitnade i ansiktet, tittade sig oroligt omkring och väste:
-Det är är viktigt. Han är en av de högsta och sedan tystnade han och läste lappen en gång till. Som sagt, viktigt.
-Ja, sa jag och började känna en viss stigande oro. Jag förstår, sa jag men jag förstod verkligen inte, så jag refraserade mig och sa att jag förstod men att jag inte egentligen förstod. Eller, jag förstod att det var viktigt, men vad var det som var viktigt.

CDP, sa han och lutade sig fram, CDP betyder Clean Desk Policy. Här på IBM tillämpar vi Clean Desk Policy sa han nu med eftertryck. Du måste tillämpa CDP annars blir du inte långvarig här sa han nu nästan med något sorgset i blicken. Sakta började  det gå upp för mig. En av de högsta hönsen (en tupp dessutom) i Sverige på ett av världens största IT-företag (på den tiden) ville att jag skulle lämna mitt skrivbord tomt, rent och snyggt på kvällen innan jag gick för dagen. Det var så viktigt för honom att han hade skrivit en lapp och hittat tejp för att tejpa upp den på min skärm. Jag hade aldrig träffat den mannen innan och jag träffade honom aldrig efteråt heller. IBM gick från att ha varit en av de allra största, THE BIG BLUE, till att nästan hell försvunnit från mångas medvetande. Jag tror att företagets vandring in i glömskan började där när man missade  människorna för man var helt fokuserad på att kunna se den rena skrivbordsytan.

Tillämpade jag CDP på IBM. Absolut. Jag gick ut och köpte mig den största hurts som gick att köpa för pengar. Varje kväll rakade jag ner hela innehållet på mitt skrivbord i hurtsen för att nästa morgon hälla ut det på skrivbordet igen. Det gäller att vara lösningsorienterad 🙂

#blogg100 
#Blogg100 är en utmaning som går ut på att blogga varje dag, 100 dagar i rad.
Här kan du läsa mer om utmaningen