10FEB.24

Tidig morgon med minusgrader och snö. Fortfarande mörkt ute och lite sömn sitter ännu kvar i ögonen. Lördag och morgontidningen är fylld med dödsannonser. De kryper närmare, årtalen. Det som förr var ovanligt, i det närmaste rart, 60-talet, är nu med varje vecka. Tick-tack.

Ruskar av mig känslan och bläddrar vidare. Gläds åt att mannen från rymden kom helskinnad hem igen. Läste någonstans att astronauter tappar hur mycket muskelmassa som helst där i det viktlösa tillståndet. Undrar om de åldras i förtid också?

Postnord som verkar mer och mer komma från en helt annan planet, en annan verklighet – tänker nu högt att de nog behöver fem (5!) dagar på sig för att dela ut ett brev. Och menar i samma andetag att det borde ju alla förstå. Va? Jag begriper då ingenting. Vad har de tänkt att göra de övriga fyra dagarna? PostNord verkar helt sakna visioner.

På tal om visioner. Idag samlas vi Sångarbröder i Boxholm för att försöka forma vår gemensamma vision inför framtiden. Det ska bli spännande och faktiskt också lite viktigt. Inte minst i en tid då många föreningar och ideella organisationer kämpar för sin överlevnad är det alltid bra att höja blicken och se var man vill befinna sig i framtiden. Ni vet den där som ligger långt, långt bort men som börjar redan nu.

Men först påtår!