12OKT.21

Tidig morgon här i Linnefors. Klockan slår ett enda slag. Där, mittemellan fyra och fem. Försöker tonsätta Tranströmer. Passande nog hans Nocturne. Börjar i moll. Tror jag. Snart dags att dra på sig skorna för powerwalk. Eller walkingskorna för powerwalk. Dag 30 av planerade 70. En timme. Raskt tempo. Vi går och går. Hustrun och jag. Till en början sida vid sida. Sakta men säkert kommer jag efter. Min pannlampa lyser upp hennes ryggtavla, hennes reflexväst. Jag sladdar. Tar jättekliv men blir makligt distanserad. Var och en i sitt eget tempo, tänker jag.

Lite så borde det väl vara överlag egentligen. Var och en i sitt eget tempo. Men i livet i stort är känns det ibland som det är en takt som ska gälla för alla. One pace fits all. Undrar vem som håller i den taktpinnen. Den som delar in alt från bilar till barn i årsmodeller. Säreget. Gå i takt, manar dirigenten. Gå i takt. Och så gör vi det. Dags att bryta takten? Byta takten? Tanken svindlar. Tänk om – otakt är världens lön?

Nu ljusnar det. Hon har saktat in. Eller är det jag som ökat? Snart nog går vi sida vid sida igen. Hemåt.