14NOV.21

Fars dag och Malan överraskade med läcker, inramad akvarell och ett egenhändigt tillverkat ljus med stearinkorn. En perfekt start på dagen med andra ord.

Skogen var full av jägare när vi hetsgick doktorn och jag. Dag 63. En vecka kvar av tioveckorsprogrammet.

Kina storägare i svensk vindkraft. Jag slutar aldrig förvånas över vilka envetna imperialister kommunisterna i mittens rike är. Och hur godmodigt vi bjuder in dem till att lägga vantarna på våra resurser och råvaror. Det sägs att den afrikanska kontinenten till stor del rattas från Peking. Vad nu det betyder? Och om det egentligen gör någon skillnad? Ingen växer till himlen. Ett slitet och dystopiskt uttryck. Vet inte, men tycker mig ana en viss granskning, ifrågasättande och försök till torpedering av fenomenet Greta även från de medier som torde kunna beskrivas som traditionella och eller seriösa. Får se var det tar vägen.

Hörde på radion att mångfalden i fågelsången avtar. De jämförde ljudupptagningar från förr med nu och kunde konstatera att dåtidens rena rama symfoniorkester hade ersatts av vad som i bästa fall skulle kunna beskrivas som solosång med en liten, liten doa-kör. Jävligt tråkigt. Kanske skulle pressen lägga mer tid på att uppmärksamma det än att försöka hitta sätt att sänka Greta. Om det nu är tanken.

Själv gillar jag drillsnäppans ljud som är mer starkt ljud än skön sång. ”Hi-di-di” upprepar den när den flyger farligt nära vattenytan längs med Svartån här. När jag tänker efter så är det väl mera av ett varningsljud än sång. Och när jag tänker ett varv till så undrar jag när jag hörde den senast. Inte i år, tror jag. Tveksamt om jag hörde den förra året. Förr hördes den jämt under häckningssäsongen. Med sitt varnande. Den varnade. Men inte längre. Vi kanske skulle tagit varningen på allvar redan då? ”Hi-di-di” ”Hör-rö-du” vad gör du med vår jord? Eller så är det bara min hörsel som blivit sämre. Så är det nog, vad skönt. Vad bekvämt.

Nu påtår.