17APR.21
Stordriftsfördelar är det som styr litteraturbevakningen i den lokal morgontidningen. I en aldrig sinande ström fylls ett uppslag på de tunna kultursidorna varje lördag med tre bokrecensioner från något av de stora, etablerade förlagen. Idag inget undantag. Det är nästan alltid som idag – Natur & kultur, Bonniers och Nordstedts. Långa, oftast sega texter av recensenter som verkar vilja mer uppfylla sina egna författardrömmar än anmäla en ny bok.
Det fanns en tid då samma blaska hade en levande litteraturbevakning. Fem, sex recensioner på samma yta. Skrivna av litteraturkritiker många gånger med fötterna i den östgötska myllan. Urvalet av både böcker och förlag tog hänsyn till både det lokala, regionala, nationella och internationella. Kondenserade, läsvärda texter. Kultursidorna var faktiskt tidningens vassaste del. På alla sätt.
Vad var det som hände? Kanske management. Kanske räknenissar. Kanske rädsla och tappade sugar? jag vet inte. Tidningen bytte kulturchefer några gånger och helt plötsligt fanns ett upplägg på plats där de stordriftsfördelar det innebär att vara en tidningskoncern skulle tillvaratas.
Idag ansvara Uppsala-delen av koncernen för produktion av litteraturkritik – något som man i sin tur, som jag förstått det, outsourcat på tredje part. Vips så har man ett paket av litteraturrecensioner som med enkla knapptryck kan sprida samtidigt till fem tidningar. Tack för upplägget säger Bonniers. Snyggt upplägg säger Nordstedts. Bra säger Natur & Kultur. JÄTTEBRA! säger läsaren, i varje fall om man får tro avgångne chefredaktören som varje lördag använde ledarsidan till att tala om för oss läsare hur bra vi tyckte tidningen blivit.
Men tidningen har på många sätt verkligen blivit bättre, mycket bättre. Ungefär samtidigt som chefredaktören kastade in handduken.
Mer lokalt nyhetsmaterial, dessutom med fläckvis grävande journalistik. Den har blivit mer angelägen och mer relevant. Tiden då man bara ville vara en sämre version av DN är borta. Det verkar finnas en ärlig strävan efter att bli östgötarnas morgontidning. Salut för det! Nu väntar vi bara på en dylik renässans för tidningens litteraturbevakning.