1ADVENT.21

Vaknar efter knappt fyra timmars sömn. Det blev sent igår/idag. Spelade. Och efter en spelning är det mesta uppskruvat. Det är knappast någon mening att direkt kasta sig i dunbolstret. Idag är morgontidningen digital – eller i form av e-tidning för att vara mera korrekt. Söndagsutdelning förekommer inte här på landsbygden. Hur skulle det se ut? Imorgon måndag får jag däremot Söndags-DN tillsammans med Måndags-DN i papper. Jippi!

Läser i e-varianten att den sydafrikanska virusvarianten heter omikron – den 15:e bokstaven i det grekiska alfabetet. En lurig rackare fylld med mutationer inte minst av det där så kallade spikeproteinet – det som vissa vaccin riktat in sig på.

Läser i samma tidning om alla dessa anti-vaxare som tycker att de har all rätt i världen och springa omkring och smitta andra. Tänker, jag, jag, jag – nästan aldrig vi, vi, vi. Så sorgligt. Om nu tillvaron är en pendelrörelse, fram och tillbaka, får den gärna börja röra sig tillbaka. Vi skulle alla må bra av att fokusera mer på solidaritet än soliditet. Men va fan, det där är väl tankar som inte hör hemma här utan då i folkhemmet som existerade en gång i tiden.

Tankar: Inatt när jag körde hem från spelningen tänkte jag på Tranströmer:

”Jag kör genom en by om natten, husen stiger fram i strålkastarskenet – de är vakna, de vill dricka
Hus, lador, skyltar, herrelösa fordon – det är nu
de ikläder sig livet. Människorna sover:
En del kan sova fridfullt, andra har spända anletsdrag
Som om de låg i hård träning för evigheten.
De vågar inte släppa allt fast deras sömn är tung.
De vilar som fällda bommar när mysteriet drar förbi.”

När mysteriet drar förbi? Tänker, vad skönt att jag är vaken. Jag vill för allt i världen inte missa mysteriet. När det drar förbi.

Påtår!