1MAJ.21

1MAJ.21Jag har målat plakat hela natten, Och skrivit texter. Men med sådant där osynligt bläck som man använde som grabb när man hade egen detektivbyrå. För man vill ju inte stöta sig med någon. Och det är ruggit många som är lättstötta.

Livet förr var lite mer som en plats fylld med radiobilar. Man körde runt och krockade lätt med andra. Igen big deal – bilarna var ju byggda för det – och så var det ju lite kul. Nu påminner det mera om en porslinsbutik till brädden fylld med fragila glasföremål. Minsta vindpust leder till kras. Inte krasch-i-containern-kras. Klirr och pling och golvet fylls med i det sylvassa skärvor.

Så därför textar jag med osynligt bläck. Jag skriver \\\\\\ \\\\ \\\\\\\\ och \\\\\ \\\\\\\\ \\ och en med texten \\\\\\ \\\\\ \\\\\ Känns bra. Men något tåg tågar jag ju inte i. Det är ju lockdown och företagare har aldrig varit särskilt välkomna. Jag undrar varför? Kanske för att vi jobbar bra mycket mer än 40-timmarvecka? Svekfullt. Att vi företagare har i genomsnitt 22 procent lägre livsinkomst? Usling. Eller kanske för att vi i större utsträckning fortsätter att jobba efter statsmaktens stipulerade åldrar för pension? Usch. Eller är förklaringen så enkel att det är för att vi skapar arbetstillfällen och framtid för det här landet, varje dag, bland pandemi och glassplitter?