20APR.21

Ljuset så här års är obarmhärtigt. Allt syns. Likblek och skrynklig. Och djupa skuggor mellan skrynklorna. Dessutom har jag valt att odla en ungdomsfinne mitt på kranen. Fint ska det va’. Annars är det rapportskrivande som gäller. Men bröt upp ett tag och gick ett varv runt ån. Enkelbeckasin sågs och hördes. Hundarna badade dypölar. Vanligtvis har vi ju bara en hund numera, men ibland har vi en Mångalen på besök, så idag.

Konstaterar att vårbruket är igång. Bruna dammoln rycker över det böljande landskapet. Jorden virvlar och drar iväg från Ljungby till Ryckelsby. Solen värmer. Vänsterfoten ömmar. Häromdagen tänkte jag man skulle ta ett foto på sig själv. Naken rakt upp och ned. Stå lite så där som den vitruvianske mannen. Printa ut det på en A2:a eller kanske ännu hellre en A0:a och med schyst tuschpenna från till exempel Faber-Castell skriva noteringar runt kroppen. Helt enkelt texter med alla åkommor man har eller tror sig ha. Pedagogiskt beta av varje bit, varje skrymsle och vrå av kroppen, ringa in varje text och sedan dra ritade streck med pilar till aktuell del av kroppaskrället.

Sedan när det är gjort. Boka konsultation hos husläkaren – rulla ihop affischen – för att sedan väl på plats på vårdcentralen rulla ut den samma för att punkt för punkt gå igenom hälsoläget med doktorn. Förmodligen skulle men bara tillföras ytterligare en åkomma – galen! Affisch förresten? Plansch är väl en mer vetenskapligt tilltalande benämning på illustrationen.

Besinna dig karl. Man ska ju inte belasta sjukvården i dessa tider. Och dessutom finns väl inte husläkaren längre?