23MAR.21

Vårvärme igår och mer fågelkvitter än vanligt. Landet är avlångt. I förrgår lämnade vi snöstormen bakom oss. Knappt tio timmar senare fylls marken av snödroppar. Blommande. Avlångt var namnet,sa Bill.

Långbänk, ordet återinfördes väl en gång i tiden av Fälldin, centerpartisten som svettade rännilar i ansiktet på bästa sändningstid men fick ändå folkets förtroende. Idag inte ens en tillstymmelse till förstadiet till droppe på någon av våra partiledare, men ändå vill inte förtroendet riktigt infinna sig. Kanske för att pajkastning och skyttegravsgrävande uppskattas inte lika mycket av väljarkåren som partistrateger och talskrivare tycks tro. Ja just det, långbänk, pandemin. Det tar aldrig slut, sa Bull.

Men nu är det väl egentligen dags att ta sig i pallkragen och ge sig hän vårbruk och planering av odlingslandskapet här i Linnefors. Det finns så mycket som ska kultiveras – var börjar man – ett är säkert. Det blir ett år med koppartejp runt lådorna. Förra årets invasion av spanska sniglar innebar djup brandskattning av familjens odlingsförsök.

Fälldin, en gång i tiden satt han där i soffan hos farsan. Helt plötsligt fylldes hela rummet med norrländskt tungomål. Farsan och Torbjörn bräkte på brett och mustigt. Farsan med en Glenn mellan höger pekfinger och långfinger. Fälldin med pipan i mungipan. Då och då påeldad av en Bic-tändare, grön tändare givetvis. Garvade och skarvade – bägge två. Kommer på mig själv att jag sakar de bägge två. Givetvis på helt olika sätt. Men ändå. Nu påtår.