3JAN.2025

Det nya året är bara några dagar gammalt och än så länge vet det inget annat än att det ska vara snö överallt. Ny skyffel införskaffad för att förflytta det vita. Jag uthärdar. Vintern är en av de där prövningarna som vi alla måste genomgå. Jag längtar redan till våren.

Något egentligt nyårslöfte har jag väl inte pådyvlat mig själv inför det nya året – mer än att jag ska försöka springa några halvmaror i år om bara knäna håller. Och så har jag lovat mig att sträva efter att vara snäll och hjälpsam.

Här i Linnefors börjar fågelmatandet på allvar nu. Det allltid lika intressant att se vilka arter som hittar till taffeln i trädgården. Dessutom är det rogivande att stå i kontorsfönstret med kikare och kika.

Några som alltid kommer nere i viken är gräsandsgänget, en liten grupp änder som pockar på uppmärksamhet och som tränar hundarna på tålamod och uppmärksamhet. Jag kommer ihåg när Alice, den irländska skönheten, flyttade in här. Hon kunde sitta i timmar vid stängslet mot ån och bara spana in änderna. Redo att valla lite om så hade behövts.

Annars då? Jo, trots världsläget, alla dysterkvistar och Aftonbladets rubriksättare som känns som blandningar av psykbrytare, emos och ättestupsälskare hoppas jag på att 2025 blir ett år där det goda tar överhand. Visst, oddsen är höga för det men tänk på att höga odds innebär stora vinster vid seger. Så tillsammans kanske vi kan se till det goda vinner. Att tro att någon annan ska fixa det ger ingen framgång. Nån’annan är ju redan död och begraven. Så det är ju på oss det hänger.

Vilken jävla tur.

Gott Nytt & Påtår