Lite före tuppen

Vilken skön, arbetsfri morgon. Jag steg upp lite före tuppen, vilket här i Linnefors är lite av en bedrift. Tuppen här har nämligen sina rötter i den preussiska armén och är onödigt noggrann med att både hålla tider och vara först. Rak i ryggen och med bröstet prytt av medaljer brukar hans tordönsstämma med kraft deklarera att dagen är här. Det gjorde han förvisso även idag, men för mig var det redan gamla nyheter.

Två koppar kaffe och två mornars tidningar att läsa i kapp. En stund här vid frukostbordet som jag inte gärna byter bort. Så här års blir det tydligt att man går mot ett slut och att en ny start snart ska till. Det är på något sätt en skön känsla. Den att allt inte bara flyter på utan att det blir ett slut för att något nytt ska kunna börja. Nytt år, nya utmaningar.

Det har ju blivit en och annan mil i bilen även det här året och jag skulle förvisso inte ha något emot att byta ut rattandet mot lite tågåkande. Men då jag helt enkelt inte kan komma försent till mina förläningar och framträdanden och låta folk vänta får det nog bli bilen nästa år också. De gånger jag försökt ta tåget har jag faktiskt fått byta transportmedel och eller varit tvungen att rusa som en galning för att komma i tid.

Just idag behöver dock inte rusa utan kan dona lite här i köket och till och med bjuda min kvinna frukost på sängen. Hon är till skillnad från tuppen och jag inte morgonpigg utan sover förmodligen som bäst under arla morgonstund. Och hon är det bästa jag har. Så lite frukost är det minsta jag kan bjuda på.