5MAR.21

Sover dåligt. Går upp. ”Sängen ska inte förknippas med sömnlöshet. Ligg inte kvar, stig upp.” Vandrar ett varv i huset. Doktorn är också vaken. Det verkar han vara mer eller mindre hela tiden. Mina knän knakar. De gör det nuförtiden. Gäspar. Jag är verkligen trött. Synd att det inte finns likhetstecken mellan trött och sömn. Går ett varv till. Lägger mig till slut. Läser. Sedan morgon.

Alla tankar till Vetlanda i dessa dagar. Har både vänner och fd kollegor där. Oprovocerat våld mot oskyldiga. Fy fan.

En gång i tiden blev jag rejält getingstucken på golfbanan i Vetlanda. Stekeln dök ned i kragen på min pikétröja valde väg ut genom vänsterärmen och passade på att sätta några välriktade stick i vänster biceps. Ont som fan. Skedde vid tee på ett korthål. När jag började gå mot greenen for tankarna i huvudet. När blev jag stungen senast. tänk om jag är överkänslig. Tänk om jag får en anafylaktisk reaktion och faller ihop innan jag hinner sänka birdie-putten. När jag väl kom fram till greenkanten har jag maxpuls och kallsvettas. Treputtar men överlever. Senare, efter rundan, sitter jag vid baren sippar en GT och njuter av att en gång i livet ha en biceps värdig Mr. Universum, eller i varje fall en gymsnubbe i en småstad. Men säg den lycka som varar för evigt. Redan innan solnedgången är bulan borta och sparrislooken tillbaka.

På tal om sparris – det var riktigt nära en gång i tiden att jag och hustrun blev sparrisbönder på Österlen… men det är ju en helt annan historia.