9MAJ.21

Vår flugsnappare kom tidigare i veckan. Svartvit flugsnappare. Alltid sobert klädd. Jag tänker smoking eller snarare frack med tanke på skörten. Fastighetsintresserad är han också. La ögonblickligen beslag på en av de nya boplatserna här i Linnefors. Vi har satt upp några nya i år.

Vill du göra något enkelt som betyder något för någon annan? Sätt upp en fågelholk. Det råder brist på boplatser får våra fåglar. Antingen köper du en för nån hundring eller varför inte snickra en tillsammans med barnen. Har du inga barn? Det är lugnt, snickra en själv. Jag lovar, du blir som barn av själva aktiviteten.

För flera år sedan tog grannkatten Herr Flugsnappares fru. Han var helt förkrossad. Vi led svårt med honom i hans ensamhet. Plötsligt var hans fjäderprakt en sorgdräkt. Ofrivillig ensamhet. Så hårt men ändå så givet när man lever som par. Försöker vifta bort den tanken. Då och då ser jag en ”dubbel-dödsannons” i tidningen, ett par som slutat andas ibland med bara någon eller några dagars mellanrum. Par hela vägen ända in i döden. Min mormor däremot var änka i ett halvt sekel. På ett sätt ofrivillig ensamhet.

Det regnade, blåste och var kallt i flera dagar när vår snappare kom.

”Vad snappar du då lilla fågel när inga flugor finns?”

”Tids nog får jag snappa tills dess bidar jag min tid.”