A.

Redan när A föddes var hon granne med B.
Det var nog redan bestämt att hon skulle bli den första.
Den som ledde de andra.
Den som tog täten.
Senare skulle det visa sig att E var vanligare.
Men A var först.

Många ville vara som A.
Ingen lyckades dock.
Någon hävdade att ett cykloperat A kom närmast.
Å, som hon kallades i folkmun.
Men hon föll på sin egen ljudbild.
Lika uppfriskande och förväntansfullt som ett utdraget A kan vara, lika ångestfyllt ter sig ett dröjande Å.

På undantag hamnade även Ä som vid en första anblick av en närsynt skulle kunna föreställa den första. Men hennes få fräknar röjde hennes sanna identitet.
Det var kanske ändå så att en alldeles enkel skepnad var den som närmast kom att lyckas.
Det började så bra. Utan stora åthävor. Bara två enkla som möttes i en topp.
Men jorden snurrade extra fort det dygnet. Det som började som upp slutade som ner och allt som blev kvar var ett enkelt V.

Visst, det var flera som försöket efter det.
Men luften hade på något sätt gått ur hela expeditionen.
Nu ropades det mer på ordning och reda och A fick oväntat starkt stöd från O.
Räfst och rättarting.
På vissa håll landsförvisades Å. Och Ä.
O hade fått A´s öra och även Ö fick lämna ledet där.
Q klarade sig men framlevde sina dagar i det närmaste total glömska.
Nederlaget var fullständigt.

Men än i dag är det några som hoppas och tror.
Att en dag kommer hon som kommer att ställa sig allra först. Framför A.
Den tiden väntar vi på. Tiden före A.
För vi kan väl inte alltid leva i tiden från A till O?