Ålderns höst, förlåt vår

Då har det gått ett år till. Hjärtligt tack för alla gratulationer på stan, via sms, på telefon, via mejl och inte minst på fejjan. Det värmer verkligen. Det är märkligt men bara att konstatera, livets tideräkning är logaritmisk. Varje år går lite fortare. Lite som pickupens resa på vinylskivan, varvtiderna blir bara bättre och bättre ju närmare etiketten man kommer. Jag nojjar nog en hel del över det här med åldrandet. Kanske ska jag försöka lägga mig till med samma avslappnade attityd till det hela som Groucho Marx en av bröderna gav prov på när han på sin ålders höst fick frågan om åldrandet påverkat honom: ”Inte det minsta. Den enda skillnaden är möjligtvis att jag numera bara orkar jaga tjejer i nedförsbackar.”

Ålderns höst? Nu är jag förhoppningsvis inte där än. Jag åldras ju dessutom på vårarna. Men jag kan ändå inte låta bli att tänka på att klocka numera heter digitalur och trots att den visar samma tid verkar allting bara gå fortare.