Allting kommer tillbaka

-Allting kommer tillbaka, sägs det.
-Tror jag det, svarar jag.
Eller.
-Tror jag det? frågar jag.
Det finns de som säger att allt är cykliskt. Att allt går i cirklar. Det som en gång var det mest aktuella, det som gällde, den tidens kanon, blev plötsligt omodernt och föll i glömska återuppstår igen. Dock inte alltid på tredje dagen men med jämna mellanrum.

Sjuttio-talet verkar vara tillbaka. I varje fall inom modet. Utsvängt och blommigt. Men garanterat utan åsikter och det gemensamma. Solidaritet stavas solodartitet och handlar bara om det egna uttrycket.

Och lika ovälkommet som skabb på räven dyker välsminkade, blonderade kyrkomän upp och hotar med helvetet för de som älskar fel sort. Har vi hört det förut?

Vi flytt int, ropade man istadigt, tystnade, packade och flyttade. I Sverige är vi bäst. Bäst på urbanisering. Få kan mäta sig med oss. Och för varje dag ökar konflikten och oförståelsen mellan stad och land. Idag ropar vi åter igen vi flytt int, Enda skillnaden är att idag lyssnar igen.

Söwall / Wahlöös tio romaner ges ut på nytt och frågeställningarna som väcks i böckerna är lika aktuella idag som då. Förhoppningsvis är framtidens lösningar inte de samma utan nya och mer uthålliga.

Allting kommer tillbaka, Nu väntar vi bara på den svartvita flugsnapparen. Vissa återseenden är till och med mer lustfyllda än utsvängda jeans.