Är du hållbar?

-Är du hållbar? Spanjorskan ställde frågan lite så där i förbigående. Hon låg på rygg i soffan och tittade upp i taket. Själv satt jag i en av fåtöljerna och hade precis konstaterat att jag kört fast i en medelsvår Sudoku. Ibland har jag lite för bråttom och det kombinerat med en inte helt genomtänkt strategi gör att jag alldeles för sent upptäcker mina misstag. Att dubblera en siffra, oavsett om det sker vågrätt eller lodrätt, går helt enkelt inte för sig i detta logikspel. Jag bannade mig själv tyst, lät tidningen falla ned i knät, tittade upp och sa:
-Förlåt?
-Är du hållbar? upprepade Spanjorskan.
-Absolut, svarade jag snabbt och log.
-Är du verkligen det? sa Spanjorskan. Hon lät nästan förvånad.
-Du låter förvånad, retades jag.
-Lite, mumlade Spanjorskan.
-Det bör du vara, sa jag.
Jasså? sa hon.
-Jo, för jag far nämligen med osanning, sa jag och lade ifrån mig tidningen på bordet. I det långa loppet är det nog få av oss medelålders vita män som är hållbara just nu. I själva verket är det väl så att väldigt få av alla oss människor är det. Hållbara. I varje fall om du menar hållbar utifrån tanken att jag med mina behov inte ska göra så stora uttag ur de gemensamma att jag äventyrar kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov.
-Du citerar Brundtlandrapporten, sa Spanjorskan.
-Citerar? nja, sa jag, snarare ett försök att återge, fritt ur minnet, själva sentensen av FN-rapporten.
-När kom den? undrade Spanjorskan. 90-talet?
-Ja, eller rent av tidigare, svarade jag.
-Jag vill helst att du ska vara hållbar, sa Spanjorskan. Hon vred på huvudet där hon låg. Hon tittade på mig uppfordrande.

Av någon anledning löser jag oftast Sudoku med bläckpenna. Absolut inte för spänningen att det som plitats i bläck är oändligt svårt att ta bort eller få ogjort. Snarare är det vanan makt kombinerat med att bläck kanske harmoniserar bättre med det gråfibriga återvinningspapperet som de allra flesta morgontidningar tryck på. Och det är klart så länge som sifforna hamnar på rätt ställe och rutorna sakta fylls av rätt nummer är valet av penna mer eller mindre bara en fråga om ergonomi och trivsel. Det är först när man går vill och lösningen uteblir som valet av bläck helt plötsligt blir förödande. Precis som alldeles nyss. Med blyerts hade jag kunnat radera mitt misstag eller min rad av misstag. Jag hade kunnat backa tillbaka. Grunnat, studerat hela spelfältet, hela bilden och plötsligt hade säkert vägen fram mot lösningen uppenbarat sig.

-Jag vill också helst vara hållbar, svarade jag. Det kanske är dags att bryta vanans makt. Dags att skaffa sig rätt verktyg. Jag mötte Spanjorskans blick.
-Det låter hållbart, sa Spanjorskan.
-Långt ifrån, svarade jag. Men det är en början.
-Det är bra, sa Spanjorskan och vände åter blicken mot taket. Det är så allt bra börjar.
-Med en början? sa jag.
-Si, och den goda vilja, sa Spanjorskan.