Åska, höst och gummistövlar

Söndag morgon. Tystnaden härikring bryts plötsligt av åskmuller. Sedan alldeles tyst igen. Det knäpper bara lite i rören, så som det gör i gamla hus. Och på nytt åskmuller. Den här gången låter det som längre bort. Spanjorskan här i Linnefors är paniskt rädd för åska. Hon skakar som ett asplöv och är påverkad långt efter det att ett åskoväder dragit över. Och man ska verkligen ha respekt för den kapitala kraften i dylikt väder.

För många år sedan var jag tävlingsledare under en golftävling på Mjölby Golfklubb. Det såg mörkare än svart ut söderut över himlen mot Boxholmshållet medan det var, om inte klarblå så ändå, ljus himmel över golfbana och över Mjölby. Samtidigt hördes det avlägset muller just från söder.
-Ska vi blåsa av, frågade jag den legendariske fotbollsmålvakten, som tillsammans med mig stod och betraktade himlen.
-Nej, Nej, svarade han, det där är långt borta i Boxholm och…
Han hann inte avsluta meningen förrän en blixt från en bokstavligen klar himmel slog ned i bergsidan på hål nummer tio. En direktträff med en sådan inneboende kraft att stenblock av mänsklig storlek slets ur gråberget och slungade ut över banan som om de vore frön som med vindens hjälp lämnar en maskrosboll. I samma ögonblick kramade jag mistluren vars skärande vrål lätt panikartat meddelande att tävlingen var avbruten. Tack och lov skadades ingen. Men det var nära, obehagligt nära.

Nu kom regnet här i Linnefors. Sakta börjar Augusti att förbereda sig för att lämna över till September. För första gången i år känner jag att hösten är på väg. Allt väl. Det brukar vara en spännande tid det med. Och jag köpte ju nya gummistövlar redan i juni, så jag är beredd. Bring it on!