Att springa med spanjorskor

I går sprang jag första rundan sedan Stenåldern. Förra gången jag sprang var den 26 mars i år. Bara Spanjorskan och jag var det som drog ut. Lite som på den gamla goda tiden. Om det nu inte vore för tiden. Den känns mer som den nya bistra tiden. Men skönt var det. Ber nu till gudarna att kroppen håller och att jag slippa infektioner och skit. För det är nämligen så att jag är en löparjunkie. Jag är helt beroende av min löpning. Så att inte ha kunnat springa på över en månad ha varit nedbrytande både kroppsligt och mentalt.

Faktum var att i går den 1 maj skulle jag sprungit en halvmara i Växjö men jag är supernöjd att det blev 6 kilometer på grus och asfalt härikring, trots allt. Nu ska jag var extra noga med återhämtning och kost för att se till att jag får surra på mig dojjorna så ofta jag vill och kan framöver.