Kategori: Skrivande

23 november, 2015

Svärtan och smärtan

LÖRDAG MORGON – Och så kom då till slut kylan. Knappast revolutionerande utan snarare självklar. Den hör så att säga tiden till. Igår kväll hade vi premiär och sent om natten kom jag i säng. Sov ett par timmar och slumrade ytterligare någon. Fortfarande mörkt ute när jag letade mig fram till brevlådan för morgontidningarna. Kaffe och trycksvärta. . I dagens Corren ett reportage som […]

16 oktober, 2015

Att återkalla en Volkswagen

Medan Volkswagen återkallar bilar återkallar jag ett Volkswagenminne. I mitten av 80-talet hade Karin​ och jag en gammal Volkswagen Passat. En kombi. En blå kombi. Eller snarare en gång i tiden en blå kombi men som tidens tand gått hårt åt och vars färg snarare skulle kunna beskrivas som blånad med rostfärgat gepardmönster. Men den spann som en katt och sköt fram i landskapet inte […]

4 oktober, 2015

Stenålderskylskåp och automatvapen

Söndag morgon. Det som göms i snö kommer upp i tö. En av alla geniala textrader från Robert Brobergs diktarpenna. I James Bristles åker har man nu hittat en hel mammut som grävdes ner för så där en tiotusen år sedan. Forskarna tror att våra förfäder nyttjade tekniken med att gräva ner hela djuret som en dåtidens kylskåpsförvaring. Vitvarorna har sannerligen utvecklats sedan dess. Hel […]

27 september, 2015

Degen kommer med bil

I går kväll hamnade vi i det närmaste oförhappandes i Linköping. Så småningom var det dags för ett återtåg mot hemmet i Linnefors. Lite trötta. Klockan närmade sig halv åtta och tanken på att börja brassa käk kändes inte speciellt tilltalande. På utfarten från Linköping ligger Pizza Hut, inklämd mellan två bensinstationer. Där fanns lösningen för oss. En deep-pan-pizza i family size att take away. […]

26 september, 2015

Utan skap blir gemenskap bara gemen

Att känna samhörighet, att höra till och veta att man med sin del tillsammans med alla andras delar bidrar till helheten skapar i grunden mening och förståelse. När livet är som bäst påminner det lite om ett knytkalas. Ett lyckat knytkalas. Där var och en tar med sig av sitt för att vi tillsammans sedan ska dela med oss av och bjuda varandra på nya […]

22 september, 2015

I natt sprang jag i kapp med Steve Jobs

I natt sprang jag i kapp med Steve Jobs. Det skulle egentligen varit Usain Bolt men han hade tydligen fått förhinder. Jag tror att Steve var lite snabbare än jag var. Men jag tävlade inte. Jag bara deltog. Och helt plötsligt kändes det som om jag blev den svenska tidsandan personifierad. -Kom igen, öka, ropade Steve Jobs över axeln och jag svarade i riktning mot […]

20 september, 2015

Bokmässans viktigaste deltagare

Det här är Ludde. Han i rött heter Mark. En av mässans viktigaste deltagare. Ludde alltså. Låt mig förklara: Trött, lite nöjd och verkligen glad. Östergötlands bokmässa är över för den här gången. Och visst, en viss tomhet kommer över mig. Men så brukar det vara för mig när ett projekt är fört i hamn. Jag är van. Men mest av allt är jag imponerad […]

13 september, 2015

Europa ringde

-Hallå, hallå är det någon där? Jag hade väckts mitt i natten av telefonsignalen och nu viskade jag i luren av hänsyn där jag låg i sängen. Det hade säkert gått fram ett antal ringsignaler innan jag svarade. Jag sov, om inte djupt så djupt inbegripen i en dröm. Ett tåg som backade genom en sargad värld. Allt i drömmen var smutsigt svart eller brunt. […]

30 augusti, 2015

Åska, höst och gummistövlar

Söndag morgon. Tystnaden härikring bryts plötsligt av åskmuller. Sedan alldeles tyst igen. Det knäpper bara lite i rören, så som det gör i gamla hus. Och på nytt åskmuller. Den här gången låter det som längre bort. Spanjorskan här i Linnefors är paniskt rädd för åska. Hon skakar som ett asplöv och är påverkad långt efter det att ett åskoväder dragit över. Och man ska […]

28 augusti, 2015

Äkta och falskt

Fredag morgon. För mig får gärna augusti sträcka ut sig en bra bit in i september också.   Det ser dessutom ut att bli en alldeles strålande dag, igen. Ska snart snöra på mig löpardojjorna för en morgonrunda. Trotsar sedan några dagar en seg ischias och släpar, eller rättare sagt haltar mig runt några kilometer tillsammans med flocken. Den är ju dessutom inte ens äkta utan […]