Dags för lite revolution?

Har ni tänkt på att det är på tok för lite revolution nuförtiden. I varje fall inget som syns eller hörs. Kanske lever vi i en tid av tysta revolutioner. Där protestmarscherna inte kommer längre än till den egna fickan. Med knuten näve i byxfickan protesterar vi mot en indragen busslinje eller ett korkat och kortsiktigt beslut av flata beslutsfattare. Vi grimaserar och grymtar till för att i samma ögonblick ordna till anletsdragen igen. Och så är revolutionen över för den här gången.

Förr var politik politik, idag har det i mångt och mycket ersatts av positionering. Det gäller att positionera sig i olika frågor i förhållande till de andra aktörerna på spelplanen. Möjligtvis smart och rent av strategiskt om politik vore ett spel. Som till exempel schack. Politikern har blivit schackspelare och de som överlever längst är de som taktiskt kan tänka i flera led och besitter förmågan att förutse sina motståndares alla möjliga drag. Samtidigt som det är av yttersta vikt att sträva efter att i möjligast mån maskera sitt eget spel för att inte avslöja vare sig vem man är eller vart man är på väg.

Och resultaten låter inte vänta på sig. En hel väljarkår har gått från att rösta för till att rösta emot. Idag går folk till valurnorna för att ”visa sitt missnöje”. Visst, vi protesterar och positionerar men samtidigt väljer vi bort politiken.

Bristen på politik har gett fritt utrymme för en ny typ av politiker. Den självutnämnde outsidern. Han eller hon som egentligen inte ser sig själv som politiker utan som en räddare i nöden. Men vi deltar i ett farligt spel för plötsligt kan hela världen vara fylld av skickliga schackspelare utan politik. Och tro inte för en enda sekund att du och jag är någonting annat än bönder på den spelplanen. Och bondeoffer är alltid en del av spelet.

Idag den 14 juli är absolut revolutionens dag. Det kanske är dags att åter storma Bastiljen?