Den första svalan och mannen som log

Den första svalan flög förbi alldeles nyss. Den måste ha kommit i dagarna. Kanske flög den in rent av under Kristi Himmelfärd. Själv flög jag för första gången med Aer Lingus till och från Dublin alldeles nyligen. I kabinen var de tre som arbetade på ditresan. Ingen log. De hade vackra frisyrer. Hår konstnärligt uppsatta. Men de log inte en enda gång. På hemresan var de också tre som arbetade i kabinen. En log. Två log inte. Totalt 5 – 1 till de icke-leende.  En enda som log.

När jag satt där i mittenstolen på returen intryckt mitt i mellan en konsult från KPMG, som läste om Risk Management, och en dansk pensionär med osedvanligt stora händer blev jag mer och mer fascinerad över hur professionell den leende framstod i förhållande till sina två kollegor. Hur denne man, för det var faktiskt en man, trivdes i sin roll, i själva situationen.  Och hur han mötte varje passagerare med ett leende. Samtidigt började mina tankar att vandra. Tänk om resultatet 5 – 1 är de normala i de flesta situationer? På de flesta arbetsplatser? Fem sura medarbetare på varje leende. Att leendet är på utdöende. Att vi helt plötsligt är för många som tror att leende inverkar menligt på arbetets professionella utförande.

Jag drar mig till minnes en episod från en organisation där jag var inkopplad för att hjälpa till att få lite ny energi i gruppen och jag pratade på om vikten av glädje i jobbet och det goda skrattet tillsammas. Till slut var det en äldre medarbetare, en man, för det var faktiskt en man, som dessutom var starkt kritiskt till hela det tänkta förändringsarbetet i den egna organisationen som tog till orda. Han klappade bägge handflatorna i bordsskivan, reste sig upp och sa med tydligt stämma:
”Roligt på jobbet? I den här organisationen arbetar vi på jobbet. Och det är vad jag tänker göra nu!” Därefter lämnade han lokalen. Han log inte när dörren stängdes bakom honom.

Men han på Aer Lingus log, skrattade och trivdes. Det syntes inte minst på hållning och utstrålning. Men på planet var han tyvärr ensam.  En enda, precis som svalan jag nyss såg. Kanske är det så att en svala gör ingen sommar. Men det är en bra början. Alltid något.