Det vi ger ut får vi tillbaka

–Det har varit en bra dag idag, sa jag, samtidigt som jag satte mig i kökssoffan, tog av mig slipsen och knäppte upp den översta knappen i skjortan.
–De är bäst, sa Spanjorskan som precis kom in i köket från ett annat håll.
För det är så här i Linnefors att till köket kan man komma via tre olika dörröppningar. Kanske var det så att den som en gång i tiden valde den planlösningen gillade tanken med att man skulle kunna göra sin entré från nästan alla väderstreck.
–Precis, sa jag, de är bäst. De bra dagarna.
–Berätta, sa Spanjorskan, vad är det om gjort den här dagen till en bra dag?
–Egentligen, funderade jag mera än jag kanske sa, är nog de allra flesta dagar bästa dagar. När jag tänker efter.
–Precis, sa Spanjorskan, för är det inte så att vi själva har stort inflytande för hur dagen ska bli?
–Jo, svarade jag lite tvekande.
–Det vi ger ut får vi tillbaka, sa Spanjorskan, samtidigt som hon hoppade upp i soffan och la i sitt huvud i mitt knä.
–Jag känner kärlek just nu, sa jag och log mot Spanjorskan där hon låg i mitt knä.
–Mmmm, lät Spanjorskan och slöt ögonen, det är ju vad jag ger ut. Just nu.
Jag strök över hennes huvud och kliade henne varsamt bakom örat.
–Det vi ger ut får vi tillbaka Mmmm, sa jag, och vad jag sänder tillbaka.
Precis då och där i kökssoffan i Linnefors hade jag önskat att någon stoppat tiden. För precis där och då var den bästa av tider. Det hade verkligen varit en bra dag och det fortsatte att var en bra dag. Det vi ger ut får vi tillbaka. Genialt och enkelt.