Drömmen om ett (bombsäkert) garage
När jag var liten bestämde jag mig för att jag skulle ha ett garage när jag blev stor. Nu är jag lite större men jag har fortfarande inte något garage. Dessutom skulle jag ha ett dubbelgarage. Ni vet ett sådant med två dörrar och plats för två bilar. Farsan hade ett garage. Men bara med plats för en bil. Jag skulle ha ett med plats för två bilar.
Faktum är att när jag blev några år äldre försökte jag förmå farsan att bygga om sitt enkelgarage till ett dubbelgarage. Jag tog fram ritningar. Jag torgförde alla fördelar och visade till och med på ett sätt hur vi skulle kunna till stora delar finansiera bygget.
Det här var nämligen under det kalla kriget. Den tid då alla hushåll ägde en telefonkatalog och i den telefonkatalogen fanns det ett särskilt kapitel som hette ”OM KRIGET KOMMER”.
Där, i telefonkatalogen, kunde man läsa hur man skulle bete sig om sirenerna började tjuta. Ja, till och med hur man skulle kunna skydda sig mot atombomben. Det sägs att när det kalla kriget var som kallast föreslogs det till och med att kapitlet i katalogen skulle döpas om till ”NÄR KRIGET KOMMER”. Det kanske inte är sant. Det kanske var bara en skröna. Men sant är att det kalla kriget var så närvarande att det utgick ett generöst statligt stöd för att bygga skyddsrum.
Det var så jag såg hur vi skulle kunna finansiera vårt garagebygge. För staten brydde sig nämligen inte om vad rummet användes till i fredstid bara man kunde iordningställa utrymmet till skyddsrum inom 24 timmar eller om det var två dygn.
Vi byggde aldrig något dubbelgarage. Jag tror nog i och för sig att farsan var smått intresserad men det hela rann ut i sanden. Så småningom svalnade(?) också det kalla kriget. Demilitarisering och avspänning och till slut murar och despoter som föll och rent av nedrustning gynnade heller inte själva skyddsrumsupplägget.
Men nu är det nya tider. Nu rustar hela världen igen. I Sverige närmar sig befolkningssiffran tio miljoner men i vårt land finns det bara skyddsrumsplats för cirka sju miljoner av dem, fördelade på lite mer än 65.000 skyddsrum. Man undrar ju hur de platserna fördelas när det, förlåt, om det blir allvar. Jag ställer mig samma frågor som Meester C gjorde i Skyddsrumsboogie:
Jag bara undrar när det gäller när på allvar sirenen går
Finns det då skyddsrumsplatser, eller råder det brist på dem i år?
Måste man stå i skyddsrumskö och bli nobbad? – Tack och adjö!
Är det bara jag som ännu saknar reservation
Eller är vi fler som sjunger så här i sorgsen ton?
Skall man ha på sig aftondräkten? Kastar de ut en stackars narr?
Blire skit i skyddsrumsfläkten för man har med sig sin gitarr?
Det kanske blir ett garage trots allt.