En bergknalle – anteckning

Det är något alldeles speciellt med bergknallar i skogslandskapet. Man befinner sig högt upp men är ändå omsluten av skog. Idag på lunchpromenaden besökte vi en av de där knallarna. Doktorn, Spanjorskan och jag. Vi satt där en stund och blickade ut. Satt en stund till och började blicka in. Inåt. Tysta satt vi. Lite som att vi alla ville finnas kvar i just det där ögonblicket. Solen värmer nu och det känns som om varje ny lumen som träffar människan gör människan lite ljusare och mildare. Olyckskorparna får säga vad de vill. De är en bra tid nu.