En dag då allt faller på plats

Ibland är tillvaron sådan att allt tänkbara delar faller på plats. Ungefär som om man hällde ut ett tusenbitarspussel direkt ur kartongen och alla bitar inte bara rasar ut på bordet i ett enda virrvarr utan med en total passform formar det slutgiltiga motivet, färdiglagt. Ett motiv oftast föreställande en väderkvarn av holländskt snitt omgiven av marinblått hav, lika blå himmel och en oändlig tulpanodling med rubinröda kronblad. Något som vanligtvis skulle kräva åtskilliga timmar, för att inte säga dagar, för att åstadkomma och som bitvis i sina mest hopplösa stunder mera känns som ett sisyfosarbete än en stund av klurande avkoppling och pysslande. Men ibland, allt faller på plats.

Som idag när Folknykterhetens dag sammanfaller med Kristi himmelsfärds dag. Det måste ju vara en Guds försyn för varje ängel att ge sig ut på en flygtur i år och veta att risken för att möta en påverkad ängel torde vara mindre sannolik just en dag som denna. Det kan rent av vara så att änglavakt ej behöver tillkallas detta år.

Själv brottas jag med en förkylning av en sådan magnitud som tynger huvudet så till den milda grad att jag får kämpa för att inte gravitationen ständigt ska slå min panna i golvet hela tiden. I dag får värmen, ljuset och ledigheten avnjutas mer eller mindre lugnt liggande eller halvsittande i skuggan. Kanske lyssnar jag på Rickfors dunderhit Vingar, grubblar över livspusslet, snörvlar, slumrar och planerar inköp av ett fång tulpaner till morsan. Det är ju mors dag på söndag. Rubinröda får det bli.