En galning väckte mig

[OSTSEEBAD GÖHREN 2014-04-16] Idag, eller rättare sagt, inatt väcktes jag av en fullständig galning som sjöng för full hals. Precis utanför vårt sovrumsfönster hade nämligen en näktergal valt att ge sin stora nattliga föreställning.

Och han sjöng. Han tog i ända från klorna, lät nattluften fylla hela krävan och med ett magstöd som många korister skulle betala dyra pengar för lät han luftpelaren på dess retur forma de vackraste toner.

I botten en glädjekonsert men med inslag av både längtan och melankoli och med stänk av sorg och sårbarhet. Han sjöng innerligt och jag lyssnade noga. Snart nog, dags för en ny dag, en ny vår. En av de bästa. Så sjöng han. Så tänker jag.