En liksidig dag

Idag är det en liksidig dag. De dyker inte upp särskilt ofta. Kanske var femte år. Likgiltiga dagar är betydligt vanligare. Det är under likgiltiga dagar dag som vår historia skrivs. Galningar väljs och säregna beslut fattas. Därför är liksidiga dagar särskilt välkomna. Ingen förhastar sig. Ingen tar i för mycket. Överdrifter är lika ovanliga på en liksidig dag som rara orkidéer är i en modern kohage längs ett vattendrag.

Istället inbjuder de liksidiga dagarna till både eftertanke och reflektion. I vissa kulturer kan man till och med göra tidsresor bakåt i tiden för att lägga till rätta det de som blev fel och det som gjordes i ett förfluget, illa genomtänkt ögonblick. Det säga att på 1700-talet när de liksidiga dagarna återupptäcktes i södra Europa vallfärdade statsmän från hela vårt klot för att nå upplysning och insikt. Det berättas att det var så många som samtidigt såg ljuset att den aura som omslöt deras skallar gav ett ljussken så starkt att det kunde ses ändå från den yttre av rymder.

På mitten av förra seklet föll kunskapen om kraften i de liksidiga dagarna i glömska. Istället lades alla våra ägg i korgar fyllda med vetenskap och tyckande. Ett ägg här, ett ägg där. De liksidiga dagarna raderades ur våra kalendrar och ersattes med helgdagar och dagar som firade andra företeelser, kanelbullar, turism och hemslöjd. Idag är det väldigt få av oss som vet om de liksidiga dagarna och ännu färre som känner till deras inbyggda krafter. Det är egentligen djupt sorgligt. Men det är det å andra sidan mycket som är.