Ensam en måndagsmorgon tillsammans med hägern

Passerade ett gäng valaffischer under helgen. En del stod upp. Andra var omkullvälta eller bara trasade. Antingen självklara budskap oavsett partitillhörighet eller otaliga fotografierna på politiker som halvler och kämpar med att se framgångsrika, pålitliga och trovärdiga. Lite som stjärnorna på filmisarna man hade och bytte som barn. Men då var det John Wayne och bröderna Cartwright som var motiven. På tal om motiv. Alla bilder, alla texter vill väl att jag ska välja just dem. Samtidigt har förspelet till det här valet kanske mer än någonsin handlat om att välja bort.

Vi har en häger här i Linnefors. Det är en fantastisk fågel. Ett urtidsdjur. Den är skygg. Den ser mig långt innan jag ser den. Och så fort jag råkar komma för nära lyfter den och flyger iväg. Den verkar så ensam. En solitär. Och det är just det där med ensamheten som biter sig fast i mig när jag ser hägern. Jag blir nedstämd när den lättar och drar sig bort ifrån mig. Och plötsligt känner jag mig lika ensam. Kanske finns det en större bild i det här lilla. Det sägs att ensamheten är nästa stora folksjukdom. Jag frågar – nästa? Den är ju redan här.

Det sägs också att allt fler människor känner sig ensamma. Jag ser det själv. På stan, på bussen. I affärerna. Ej vald ensamhet är tungt. Dessutom skadar det vår fysiska hälsa. Det finns faktiskt forskning som hävdar att ensamhet är lika skadligt som rökning. SOM RÖKNING!

Peter Strang, professor vid institutionen för onkologi-patologi vid Karolinska Institutet, menar att ”långvarig, ofrivillig ensamhet innebär en kronisk, lågintensiv stress, där det biologiska varningssystemet om att man bör söka upp sin flock är ständigt aktiverat. Det långvariga påslaget av stresshormoner är början av ett förlopp som kan ge högt blodtryck och inflammation i kroppen, vilket i sin tur ökar risken för sjukdomar som hjärtinfarkt, stroke och demens. Utöver detta innebär ensamhet en högre risk för depression.”

Tillbaka till valaffischerna. Med budskap som ger mig ingenting. Photoshoppade ansikten som stirrar på mig. Vi mot dom – dom mot oss. Alla mot alla.

Tänk, att du istället möttes av budskapet:
NU BRYTER VI ENSAMHETEN

Helt plötsligt blir TILLSAMMANS ordet för dagen. De hade fått min röst.