Extraval trots allt

I natt kom snön. Vitt i Linnefors och runtikring. Med snön kom också ljuset. Det går helt enkelt inte att borste från att så är det. Det finns alltid med andra ord något gott i det som sker. Med snön är det alltså ljuset som är det goda.

Kaffeslurk och telefonen piper till. Inget extraval om nu någon verkligen trodde att det skulle bli det. Sex partier har efter mer än nittio dagar kommit överens om formalia. Moget.

Pulversnö och solsken bjöds oss på promenaden. Här och var korsande spår i snön av de minsta däggdjuren i skogen. Lövfén i teven.

Kaffe och kavring. En lyx idag för mig som nästan aldrig äter mjukt bröd. Synd att Stefan är i Stockholm. Hade han varit här hade jag bjudit honom just på en kavringmacka. Tror han skulle må gott av det. Det får bli en annan gång.

Dr. Watson, den yngste familjemedlemmen, älskar snön. Kanske inte så konstigt. Han älskar allt och alla. Men Kräftbetet, morsans 10-åriga terriernestor är han i det närmaste livrädd för. Eller snarare, har han en ofantlig respekt för. Bra, man ska ha respekt för äldre.

Nu är Björklund på teven. En gammal yrkesofficer. Själv vägrade jag vapen. Men Kavring det är kanonmat det. Trots att jag som sagt nästan aldrig äter mjukt bröd är jag beredd att ta en macka till. Den här gången med extra allt på. Det får bli mitt val idag. Se där – Det blev ett extraval ändå 🙂