Fader Jord var är du?

-Moder Jord, hallå?
-Hallå?
-Ja, du har ringt till Moder Jord, sa rösten.
-Ja, vad bra. Jag söker Fader Jord.
-Förlåt? sa rösten.
-Fader Jord, är han hemma?

Det blev alldeles tyst i luren. Länge. Till slut:
-Du har alltså inte hört? sa rösten.
-Vaddå?
-Fader Jord bor inte här längre, sa rösten.
-Jasså? Vad har hänt?
-Han har flyttat, sa rösten.
-Varför då?
-Det fungerade helt enkelt inte längre, sa rösten.

Det hördes en snyftning. Sedan blev det alldeles tyst i luren igen. Länge. Till slut:
-Han bara övergav oss, sa rösten.
-Aj.
-Jo, sa rösten.
-Tråkigt.
-Jo, sa rösten.
-Du vet inte var man kan få tag på honom.

Det var alldeles tyst i luren. Länge. Till slut:
-Jag har ett nummer någonstans, sa rösten.
-Okej.
-Vill du ha det? sa rösten.
-Gärna.
-Kan jag ringa tillbaka? sa rösten.
-Visst.
-Nås du på det nummer som står på displayen, sa rösten.
-Ja.
-Jag hör av mig.
-Tack.
-Det kan ta lite tid. Jag måste leta, sa rösten.
-Det är okej.

Vi la på.
Nu sitter jag här framför telefonen och väntar att Moder Jord ska ringa. Det har nog gått eoner av tid sedan vi talades vid. Nästan i det närmaste oändligt långt. Men Moder Jord och jag har inte samma tideräkning. Det har vi aldrig haft och det vet jag. Det som är ett helt liv för mig och min sort är bara som någon sekund av ett enda andetag för Moder Jord. Hon ringer snart. Jag kan vänta.