”Fågelbojägaren”

Allt är svårt om man inte kan men jag skulle nog vilja påstå att måla akvarell är särskilt svårt. Denna våta, flyktiga teknik där ett misstag sällan bara kan målas över och där vattenfärgen letar sig snabbt nya vägar på det lätt sugande, ojämna akvarellpappret kräver sin skapare.

En som verkligen behärskade den tekniken var engelsmannen William Henry Hunt. Han föddes i London 1790 och blev en av de ledande gestalterna bland de brittiska akvarellisterna. Han gjorde förvisso inte mycket väsen av sig i men målade i stort sett jämt. Hunt utvecklades till att bli en fulländad stilleben-målare. Filantropen och den tidens store konstkritiker John Ruskin valde till och med att kalla Hurt för den störste stilleben-målaren som någonsin funnits.

Primroses and Bird’s Nests är ett utmärkt exempel på Hunt’s skicklighet. Ett tydligt stilleben där detaljrikedomen är slående och där de små öarna, eller snarare skären, av omålat akvarellpapper bidrar till ljus och rent av liv i bilden. Man kan verkligen förstå att fågelbon var ett favoritmotiv för Hunt.

William Henry Hunt fick också smeknamnet Birds ’Nest Hunt (Fågelbosjägaren/fågelbo-Hunt) just för att han specialiserade sig på stilleben inifrån häckar och buskar. Han använde mårdhårdstunna penslar och var en stor vän av tydliga ljusa färger. Men, trots sitt smeknamn målade han ett mycket stort antal andra ämnen. Han var faktiskt en av de mest produktiva målarna och utställarna av akvareller på 1800-talet i England. Old Watercolor Society visade under åren närmare 800 av hans målningar.

När William Henry Hunt dör den 10 februari 1864 ska det visa sig att hans idoga måleri har också lönat sig. Han efterlämnar nämligen en liten förmögenhet. Men hans vekliga arv är hans målningar. Primroses and Bird’s Nests från 1850, finns att beskåda på Victoria and Albert Museum i London.

#enbildkonstnärperdaghållerdoktornborta #konst #konstpaus