6 december, 2017
Finlands sak är vår
När vi var små var våra hudrameterslopp bara sextio meter.
Klubbtröjorna vara smala bomullsband som vi hängde över axeln
och korsade vårt bröst.
Band i olika färger för att lättare kunna sortera oss alla.
Lagindelningarna skedde alltid på en grusplan.
Varannan valdes.
Ni får resten, skrek någon, och så var man vald.
Använd den platta, skrek någon annan, brännboll.
Kämpa nu då, skrek magistern.
Visa lite sisu, skrek han.
Finlands sak är vår, skrek han.
Ribbstolar och det förbannade repet.
Klättra.
Visselpipa och blickar.
Svett och förnedring.
Duscha, men blöt inte håret.
Gymnastikpåsen av tyg.
Med broderade initialer.
Stanken av svett
och otillräcklighet.
Dokumentär-poesi.
Känner igen mig i vartenda ord.
Kan lägga till:
övertygelsen om att det bara var jag
som var ett misslyckande.
…man är aldrig ensam…