Förbjud godstrafik på järnvägen

[2014-03-15] (15 av 100) Åker du tåg? Eller tillhör du alla dem som valt bort tågresandet så fort det är en tid som du ska passa? Drabbat av störningar som leder till ständiga förseningar har tillförlitligheten för den spårbundna delen av transportsystemet nog aldrig varit lägre.  Från nästan alla håll konstateras nu, i vissa fall helt plötsligt, att den svenska järnvägen är i uselt skick och i behov av stora förbättringar. I mitten på januari noterade till och med infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd (M), efter att bland annat ha pratat med lite folk på Stockholms Central, att förtroendet för järnvägen är kört i botten.

Röster höjs om att år av eftersatt underhåll nu måste åtgärdas och att friska pengar för detta måste tillföras systemet. Dessutom, ju längre bort man sitter från ansvaret för den politiska bokföringen desto högre belopp kan man tänka sig att skjuta till. Egentligen inget konstigt med det. Det följer helt enkelt de givna naturlagar som finns inom politiken. Politiker på läktarna har ALLTID mer pengar än de som spelar på plan. På läktarplats pekar man också finger åt dagens ansvariga politiker som försöker spela matchen där nere på plan och så skriker man i talkör ”Fy! Fy! Hur kunde ni förstöra vår fina järnväg?!”

Men om man nu ska peka finger bör man nog börja med att peka det åt rätt håll.  När Björn Rosengren efterträdde Anders Sundström som kommunikationsminister började han i en rasande fart stycka upp dåvarande Statens Järnvägar (SJ) i åtta bolag. Jernhusen som fick hand om fastighetsbeståndet fick också lejonparten av pengarna i den gemensamma boupptecknigen. Godstrafiken placerades hos Green Cargo, IT:n bolagiserades. Vagnar, verkstäder, städning osv fick nya huvudmän. Parallellt med detta skar ministären bl.a. hårt i underhållspengarna till dåvarande Banverket. Det är inte så lite ödets ironi när den gamla socialdemokratiske ministern Rosengren, numera rådgivare i Stenbeckssfären nu för tiden, i bland annat Almedalen, helt ogenerat lobbar för mer järnväg, tåg och bättre infrastruktur.

Det är helt klart att det behövs rejäla krafttag om man vill få tillbaka järnvägen till en nivå där den en gång befunnit sig. Det kommer att krävas mängder av smarta beslut, ansenliga mängder pengar och framför allt mycket hårt arbetet för att järnvägen åter kan bli det förhärskande sättet att resa mellan två destinationer i Sverige. Och det kommer att ta tid. Lång tid. Att riva ett hus går fort men att återuppbygga tar lång tid. Det måste kanske till och med vara tillåtet att ta lång tid för att tillse att återuppbyggnaden kommer att ske av kompetenta professionella i stället för de dilletanter som under årens lopp varit förhärskande i ministärer, styrelserum och bolagsledningar. Det stora återuppbyggnadsarbetet kommer med verkligen att ta tid. Men det finns något som kan göras direkt och som skulle få stort genomslag på punktlighet och funktionalitet i det svenska järnvägsnätet.

FÖRBJUD ALL GODSTRAFIK PÅ JÄRNVÄGEN!
Idag finns det närmare ett 20-tal godsoperatörer som trafikerar det svenska järnvägsnätet. Det är en brokig skara företag med allt från internationella aktörer via företag som har sitt ursprung i gamla Statens Järnvägar till mindre transportaktörer. Brokigheten bland dessa operatörer återspeglas också i de olika bolagens tågflottor. Här används fordon och materiel som har så pass många år på nacken att några av dem i det närmaste rullade på svensk räls redan under det senaste världskriget. Det verkar också finnas en arvskedja där utrangerade vagnar hos den ena aktören rekonditioneras och dyker upp hos den andra aktören. Här kan ibland uttrycket ”läppstift på liket” komma väl till pass. För det är dessa 20-talet godsoperatörer som sett till att folkets förtroende för järnvägens persontrafik körts i botten.

Det är nämligen så att hela järnvägen, rälsen, växlarna, kontaktledningarna, signalsystemet och allt det andra aldrig är bättre än det materiel som används för att köra där på. Om de tågset som rullar fram inte är välservade, om vagnarnas ALLA hjul inte är helt runda, om bromskapaciteten är nedsatt i delar av tågsetet, om regler för maxlaster och hastigheter överskrids osv då kommer tåget förr eller senare att spåra ur. Och det är precis vad som har skett och hela tiden sker. Här nedan redovisas en enkel kartläggning av några av de urspårningar och tågstopp som skett under de senaste 12 månaderna. I ALLA dessa urspårningar och tågstopp är godståg ALLTID inblandade.

Genomgången av urspårningar av och tillbuden med godståg under det senaste året är inte heltäckande. Trafikverket tillhandahåller inte den informationen på ett samlat eller fullödigt sätt och de datumangivelser som anges är möjligen i vissa fall det datum som det rapporterade om incidenterna i media och inte nödvändigtvis det exakta datumet för själva olyckan.

Oavsett när olyckorna inträffat så visar de ändå på ett klart mönster. Var tredje vecka året om inträffar det en olycka med godståg av sådan omfattning att de skapar avsevärda störningar i persontrafiken. Störningar som i vissa fall påverkar hela trafiksystemen i dagar och veckor. Störningar som kostar stora pengar. För stat, regioner och företag. Men även direkt för den enskilde resenären i form av missade möten och anslutningar och förlorad arbetsinkomst och inte minst missnöje och irritation.

De riktigt stora förlorarna här är persontrafiksoperatörerna. För det är sådana företag som SJ, Veolia och alla de regionala tågsbolagen som får ta emot resenärernas irritation och frustration. Det är mot dessa vi knyter våra nävar och fnyser ”Aldrig mer tåg. Vårt förtroende är slut!”

Det är inte rimligt att persontrafiksoperatörerna gång på gång ska behöva klä skott för en situation som till stora delar borde lastas annan part. Till dess att de godstågsoperatörer som trafikerar vårt järnvägssystem presenterar en handlingsplan på hur de har tänkt höja kvaliteten i sina transportlösningar för att förhindra att Sverige var tredje vecka drabbas av en tågolycka med stora efterverkningar anser jag:

FÖRBJUD ALL GODSTRAFIK PÅ JÄRNVÄGEN! Ställ ett ultimatum. Om branschen inte på ett trovärdigt sätt kan visa på hur man har tänkt komma till rätta med problemen införs ett totalt stopp för all godstrafik från ett givet datum. Att röra om i grytan på det sättet brukar sätta fart på de allra flesta. När stora intäkter är hotade är många gånger en bra drivkraft för förändring och ansvarstagande.

Men det skyndar. Järnvägen behöver snabbt återinrätta förtroende bland folk. Att ta tåget ska inte bara vara ett skönt sätt att resa på. Du ska dessutom komma fram i tid.

blogg100 
#Blogg100 är en utmaning som går ut på att blogga varje dag, 100 dagar i rad.
Här kan du läsa mer om utmaningen