Företagare
– framtidens hjältar och hjältinnor

För tredje året i rad minskar nyföretagandet i Sverige. Det är det lägsta värdet på nio år. Allt färre väljer att satsa på en framtid som företagare. Egentligen är det inte konstigt, utan snarare självklart och resultatet av den samhällsutveckling som skett i Sverige. Samtidigt är det förödande för allas vår framtid.

Bilden av entreprenören och företagaren har verkligen förändrats under årtiondena. Från att företagsamhet på 1950-talet var det nya och företagare hyllades som hjältar och framtidens hopp hamnade företagsamheten under 1960-talets radikalisering i skottgluggen för den vänstervåg som sköljde över hela västvärlden. En våg som inte minst här i Sverige under 1970-talets politisering i det närmaste övergick till en tsunami av hat och förakt mot företagande och företagare. Vi matades överallt med bilder av det onda företagandet. Själv fick jag min dos på bästa barnprogramstid med ”Ville, Valle och Viktor” som lärde mig den käcka ramsan: ”Fet direktör. Folket dör.” På landets journalistutbildningar utexaminerades studenter som nogsamt hade läst hela Maos lilla röda men aldrig tagit sig igenom och förstått en balans- och resultaträkning.

Med flummig dårskap som till exempel Stålverk 80 och Löntagarfonder skulle man en gång för alla göra upp med det privata företagandet och låta statssocialismen råda för allas väl och ve. Men på väg in i det totala kollektiva crescendot hände något. Kanske öppnade någon ett fönster så att de värsta av haschdimmorna lättade. De politiska bjudresorna till Sovjet, DDR och Kuba avtog. En viss tillnyktring, eller ska vi kalla det avgiftning, skedde under 80-talet. När så muren till slut föll 1989 drabbades stora delar av vänstern av en vältajmad minnesförlust. Men tyvärr bara avseende sina egna intima kopplingar och rötter till de kommunistiska och socialistiska diktaturer som föll likt dominobrickor, en efter en, i vår direkta omvärld. Då det gällde företagare och företagare var dock fortfarande minnet fullt intakt och man har sedan dess odlat misstro och förakt för privat företagande.

Egentligen är det inte konstigt. När nu Sveriges regering, påhejad av övrig vänster, driver sitt fortsatta korståg, just nu explicit, mot företag och företagare inom vård, skola och omsorg är det egentligen bara en logisk fortsättning på den samhällsutveckling som skett i Sverige, sprunget ur den logik som gällt sedan 1960-talet.

Samtidigt är det förödande för allas vår framtid. I varje fall om man tillhör de som anser att den offentliga apparaten INTE är ett självspelande piano. Utan istället menar att välfärden börjar i näringslivet. Med företagare som förverkligar idéer, som omsätter kreativitet i innovationer som i sin tur skapar arbetstillfällen med skatteintäkter och köpkraft som följd. Välstånd kallas det för. Det var det lyftet som skedde på 50-talet och som möjliggjordes av företagare.

Nyföretagandet minskar nu för tredje året i rad. Inte minst bland de unga. Här i Östergötland till exempel har vi nu Sveriges lägsta nyföretagsamhet bland unga. Dessutom är hela 18 procent av Sveriges företagssamma, pensionsmässiga, äldre än 64 år. Den dag då den dessa väljer att gå i pension måste nyföretagandet stiga mot oanade höjder för att inte den totala företagsamheten ska gå tillbaka.

Idag är företagsamhet och nyförtagande överhuvudtaget inte med på den politiska agendan, mer än som två givna rutor på brickan för den som till äventyrs vill spela floskel-bingo.  Vår utmaning för framtiden är att vi behöver mer idéer, nya idéer men framförallt behöver vi män och kvinnor med förmågan, viljan och modet att genomföra dem. Vi behöver framtidens hjältar och hjältinnor. Vi behöver fler företagare.