Gångjärn på tiden

Jag satte gångjärn på tiden.
Egentligen var det från början
bara ett tankeexperiment.
En idé om att både kunna
öppna och stänga.

Men med tiden, den andra,
växte tanken i förnuftet
och en dag övergick
det till ritningar och
beräkningar på papper.

Efter en tid, den tredje,
när modellbyggandet var
klart och den första egentliga
prototypen skulle till
försvann tanken.

Förr i tiden, den fjärde,
gick det att backa tillbaka
i sina egna fotspår och
sakta rekapitulera för
att så småningom åter finna tanken.

Nu för tiden, den femte,
är det mesta runt omkring oss
i realtid utan pendlande rörelse.
Mekaniken ersatt av digitala
samstämmiga klockslag.

Jag satte gångjärn på tiden.
Osedvanligt dumt
i skjutdörrarnas tid.