Georgia on my mind

Märkligt, världens allra största polisstat, alla kategorier, misslyckas med att hålla borta demonstranter från att storma parlamentet. Över världen kablas bilder ut som mera drar tankarna till någon forna sovjetstat – långbortistan eller korruptien – men icke det är U.S.A. Och Washington DC som är skådeplatsen. Jag ryser

….och drar mig till minnes när ungarna var i 3-årsåldern och vägrade acceptera att lilla barnkundvagnen, som tillhandahållits av den lokale månglaren säkert med baktanken att tidigt lära barn att konsumtion är vägen till lycka, när den vagnen inte fylldes med godis till bredden en vanlig grå tisdag. Om man är tre år hanterar man detta nesliga faktum genom att protestera, skrika och ibland till och med eskalera det hela till att kasta sig raklång på butiksgolvet. Det var tider det.

Men ungarna växte upp och blev förståndiga. Ungar har en tendens att göra det. Och idag förundras jag gång på gång över allt förstånd och all den insikt de bär med sig. Visst, även som vuxen gillar man inte alla beslut. Men man accepterar dem. Det är väl en del av vuxenlivet. En del av oss alla.

Men där i det stora landet i väst ligger en åldrad man kvar på golvet och skriker… jag vill ha, jag vill ha, jag vill ha… egentligen bara patetiskt om det inte vore för det att åldringen som beter sig som en 3-åring faktiskt är USA’s president. Nu blir det istället också farligt, riktigt farligt. Ett hot mot demokratin. Jag ryser.