Grattis Robert, äntligen!

Grattis Robert Allen Zimmerman a.k.a. Bob Dylan till Nobelpriset i litteratur 2016. Lika otippat som det var, lika välkommet är det.

Men nu börjar debatten, kan man ge ett så fint och välrenommerat pris till något så enkelt som en pop-snubbe från Minnesota i USA. En vit man i pensionsåldern?

En del förfasas redan. Andra hyllar redan.

Själv tycker jag att det är briljant på flera sätt. Först och främst för att Dylan tillhör några av de riktigt stora poeterna i vår tid. Hans texter har läst och sjungits av fler än de flesta.

Genom att utse Dylan har också Svenska Akademien visat på sin självständighet och sin förmågan att tänka utanför boxen.

Att vara författare idag är något helt annat än vad de kanske var en gång tiden. Boken är idag bara en av alla möjliga tillgängliga transportörer för berättelsen. Med YouTube, livekonserter, poddar, ljud, dukar och spel och allt annat möter författaren i dag sin publik på många olika arenor.

Men berättelsen och berättaren är fortfarande central och det som är äkta förblir äkta. Det är det fina i kråksången. Och bra att komma ihåg nu när tiderna förändras. Och samtidigt, barden med sitt instrument, sin sång och sin text har väl på samma sätt alltid varit tidlös och samtidigt alltid rätt i tiden.

Än en gång Grattis Robert och som sagt tiderna förändras tack och lov.