Gröt och B52:or

Gröt och kaffe och solsken. Det är en bra start på dagen det med. Björktrastar eller snarare björktrasten här i Linnefors är en säregen fågel. Den lever mitt ibland oss människor och hundar men vill inget annat än att vi ska försvinna. Försvinna härifrån. Det går heller inte resonera med den. Varje gång man försöker att få till ett samtal om samexistens och ”vi kan väl försöka” väljer den direkt att söka höjd och övergå till guanobombning. Som jänkarnas B52:or under Vietnamkriget. Vi springer och söker skydd likt FNL-gerillan en gång i tiden gjorde. Hundarna försöker till och med gräva ned sig i hålor. Även där liknar vårt slagfält Indokina.

Bruce är i Göteborg. Jag hade gärna varit där. Island är i Frankrike. Och där hade jag ju mer än gärna varit också. Islands bragd är fantastisk. Faktum är att den är mer än fantastisk. Tänk dig att du slår ihop Linköping och Norrköping och tillsätter Mjölby. Och utifrån den osannolika mixen ska du vaska fram en trupp fotbollsspelare som ska kunna tvåla till ett England och helt plötsligt befinna sig i kvartsfinal i ett europeiskt mästerskap. Konstellationen NorrMjöLin skulle nog inte ens klara av oavgjort mot kungliga Djurgården. Men det är klart, om vi även fyllt på med Boxholms befolkning då hade resultatet med största säkerhet blivit en viktoria.