Hämnden är lika svart

Den är en galen värld. Det har det kanske alltid varit. Ändå är det så att de goda är tusen, rent av tiotusenfalt och säkert ännu fler än de krafter som vill rasera. Men det är precis som med den där lilla flisan av sten som letat sig ned i skon. Det behövs så lite, bara ett uns av det onda för att smärtan ska bli olidlig. Och så står man själv där fylld med vrede och vanmakt. Och i det svarta föds ännu svartare tankar.

Och plötsligt, allt vi lärt oss. Det som på något sätt format vår gemenskap flyger all världens väg och vi vill bara hämnd. Det är kanske inte konstigt. Förnuft och civilisation som vi känner det blir bara ytlig fernissa när urtida anrop för överlevnad bryter igenom. Ändå är det just dessa vi måste hålla tillbaka för att inte vi också ska bli en del av det onda. Det är sanslöst svårt en dag som denna. Men inte omöjligt. Vi kan. Tillsammans.