Har du flyt eller oflyt?

Har du flyt? Tillhör du dem som mer eller mindre alltid får allt att fungera, allt att gå ihop. Eller tillhör du den där skaran av människor som verkar gå genom livet till synes ständigt väntande på att oturen ska visa sig och ställa till det. Är du behäftad med den där oändlig oturen och motflytet som alltid dyker upp just som man allra minst behöver det, eller för den delen förtjänar det? Men tänk om det är så att vi kan välja. Att vi kan göra ett aktivt val – Flyt eller Oflyt?

För hur gärna en del vill finns det givetvis inte människor som bara har flyt lika lite som det finns människor som bara har oflyt. Sanningen är nog den att både flyt och oflyt skvätter över oss alla under vår livsvandring. Det är nog mindre hur vi har det och mera hur vi tar det som lägger grunden för hur vi uppfattar oss själva och hur andra uppfattar oss. Visst kan det rent av vara så att i Jante-land är det mer aptitligt för åtminstone omgivningen att vara behäftad med lite oflyt då och då än att framstå som man ständigt surfar fram på en räkmacka.

Jag ska dock villigt erkänna att jag omger mig mycket hellre med människor som vågat välja flytet. Visst, de syns lite mer än andra, visst de pratar och visst de är oftast intensiva, men de har valt att se möjligheter istället för hinder och problem. Dessutom får de saker att hända. Pratet kombineras nästan alltid med verkstad. De vågar och när man vågar kan fantasiska saker ske, men det kan också gå käpprätt åt fanders. Men när oflytet infinner sig för dessa människor är de oftast medvetna om att det tillhör spelet. Man lär sig något nytt, reser sig och tar nya tag. Och aldrig, säger aldrig, försöker man skylla sitt eget oflyt eller misslyckanden på sin omgivning.

Oflytarna däremot, de har oftast en förklaringsmodell som bygger på att deras ”ständiga” oflyt kan skyllas på omgivningen, på andra. Om inte han… om inte hon… om inte det… om inte… utgör oftast starten på meningsbyggnaden och samtidigt som orden uttalas knäpper de ytterligare en knapp i offerkoftan. Lika roligt som det är att umgås med de som har flyt lika sorgligt och plågsamt är det att hänga med oflytarna.

Ibland på mina workshops och utbildningar i förändring och utveckling både för personer och organisationer brukar jag berätta en liten välkänd saga som på ett enkelt sätt kanske blir ett verktyg för hur man kan välja flyt istället för oflyt. Den går ungefär så här:

En gammal kvinna satt vid vägkanten utanför en stad. En vandrare kom förbi och frågade den gamla hurdana människorna i staden var. Den gamla svarade med en motfråga: ”Hurdana var de i staden du just lämnat?” Vandrarens ansikte mörknade och han sa: ”De var misstänksamma och snåla, de hade ingen värme för en stackare som jag.” Den gamla nickade eftertänksamt och sa: ”Du kommer att finna att människorna i staden därframme är likadana.”

Några timmar senare kom nästa vandrare förbi, han ställde samma fråga, och fick samma fråga tillbaka av den gamla.  Han svarade: ”I staden jag just lämnade var människorna glada. De var vänliga och gästfria och de hjälpte mig efter förmåga.” Och den gamla nickade och sa: ”Du kommer att finna att det är likadant i staden därframme.”

För visst är det så – det man ger ut får man tillbaka – ännu en gång är det alltså så, du väljer. Den här gången mellan flytet eller oflytet.