Här ska ni gräva

SÖNDAG Solen skiner och i Linköping firar man kanske årsdagen av blodbadet 1600. Här i Linnefors hostar kaffebryggaren och väser plågsamt fram drycken, droppe för droppe. Den är sjuk vår bryggare. Kalket, och det järnrika vattnet har gått hårt åt dess inre. Visst, vi har allt gjort våra tappra försök till vård och omsorg men kalk, järn understödda av mangan är hänsynslösa motståndare. Om de fanns ju här långt innan oss. Ruvande i marken.

Så en dag, mannen med slagruta går i sick-sack och stannar plötsligt mitt i steget. ”Här ska ni gräva”. Och det grävdes. På knappt sju meters djup sprang det läck och vattnet flödade och har flödats sedan dess. Gott och väl till tre hushåll. Även under de torra, knastrande somrarna. Det livsviktiga vattnet. Filtrerat genom århundraden genom åsarna här runtikring. Men vattnet, vårt vatten, egentligen bara en transportör av Generalerna Kalk och Järn och så Mäktiga Mangan.

De har dragit fram år efter år i fält och under ändlösa strider, oräkneliga slag radas offren upp. Lemlästade eller döda. Vattenkokare, tvättmaskiner, kar och klosetter. Diskmaskiner och dussintals strykjärn.

Och nu ännu ett offer, kaffebryggaren. Maskinens på-lampa blinkar flämtande till. Och så, en sista väsande utandning. Sedan tystnad. Det blir ingen påtår idag.