Hat är vår tids solidaritet

”HATA VITA RIKA STRAIGHTA MÄN” står det skrivet med vita versaler mot svart bakgrund – uppsatt på ett flak som ett av Pride-paradens budskap. Ordet HATA för säkerhets skull målat med lite bredare pensel. Fotografiet dök häromdagen upp i mitt Facebook-flöde. Bilden har några år på nacken men känns mer aktuell än någonsin. Hat har blivit vår tids solidaritet. Vad var det som hände?

Jag var tio år och stod på Vällingby torg. Jag sålde Vietnambulletinen för att visa min solidaritet med Vietnams folk. En vän till familjen hade berättat Vietnams historia och jag kände att jag ville göra något för det krigströtta folket. Vi var många som kände som jag och vi blev allt fler. Jag tror att alla som engagerade sig runt om i världen, inte minst här i Sverige, bidrog till freden. Vår solidaritet till det vietnamesiska folket bidrog nog till att angreppskriget slutade. Tyvärr ersattes det av hat och annan terror.

Han var varvsarbetare och hette Lech och grundade 1980 den första fristående fackföreningen inom östblocket. I Polen, i skuggan av Sovjetunionen. Det verkar som att vissa människor är av naturen starka ledare. Men Lech Walesa var inte bara en stark ledare han var också en historisk föråkare. Med sin fackförening,  sitt engagemang och sitt oerhörda mod startade han den frihetsrörelse som i slutet på 80-talet skulle brisera i och med Berlin-murens fall. Men allt detta hade inte kunnat ske utan det starka stöd och uppmärksamhet, den solidaritet som gavs från människor över hela världen för det som började växa fram i Polen. Självklart fick den fria polska fackföreningen namnet – Solidaritet (Solidarność). Resten är så att säga historia.

När Nelson Mandela 1990 besökte Sverige som första land utanför Afrika gjorde han det bland annat för att tacka för det starka stöd och den solidaritet Sverige och det svenska folket visat genom åren för kampen för alla människors lika rätt i det av apartheid söndrade Sydafrika. I 27 år satt Nelson Mandela fängslad för sin övertygelse. Nästan tre decennier berövad på sin frihet, sin familj och sina vänner. Ingen hade blivit förvånad när han till slut frigavs 1990 om det ut ur fängelsehålan hade kommit en bruten man fylld av hat och begär efter hämnd. Istället väljer han försoning och samexistens med sina plågoandar. Och för det kommer han alltid att tillhöra de riktigt stora världsledarna.

Men allt det där var då. Nu är det NU som gäller och idag ska vi HATA. Vi samlas för att hata tillsammans.

De som målat ”HATA VITA RIKA STRAIGHTA MÄN” på en flaksida samlas för hata. De som köper reklamplats i en tunnelbanestation gör det för att spy ut HAT mot tiggare. De som stormar samma tunnelbanestation gör det för att HATA de som HATAR. Till och med privilegierade artister hatar: ” Alla som är på Emmaboda, ni är bara snuskiga och jag hatar er.” skrevs nyligen på twitter av en sådan artist som har över 240.000 följare på nätsidan.

Jag vet inte, kanske är det bara så att jag är för vit och man och allt det där andra men jag vill helt enkelt inte vara med på det där HAT-tåget. För det är en farlig resa vi gett oss in på. En resa på det sluttande planet där vi hela tiden skruvar upp tonläget och använder starkare och starkare uttryck som till slut också förlorar sin betydelse. Blir urvattnat. Vad blir då nästa uttryck efter hata som vi ska slänga oss med för att synas i informations- och uppmärksamhetsbruset – Döda? Mörda? Eller kanske först bara lemlästa i nästa steg?

Stopp, jag åker helt enkelt inte med. Jag startar ett eget tåg – SOLIDARITETS-tåget – Du är också välkommen ombord. Det är i stort sett gratis. Vi betalar bara med beröm och positiv förstärkning. För det bygger nämligen bättre människor. Och det känns som vi behöver det.