I den bästa av världar
[LINNEFORS 2014-04-06] När jag växte upp var världen uppdelad i en västlig och en östlig del. Och den avgränsades med en mur. En cementerad mur av sten och betong. På den ena sidan väst och frihet och på den andra sidan öst och tyranneri.
Några andra väderstreck talades det egentligen aldrig om. Förvisso fanns det både norr och söder men i norr var bara is och åter is. Norr var lite som en småort i inre Norrland en tisdagskväll. Det hände garanterat aldrig någonting. Folktomt och gatorna var helt öde. Därför pratades det aldrig om norr.
I söder var det precis tvärtom. Där hände det istället för mycket, hela tiden. För mycket helt enkelt. Hela den afrikanska kontinenten som då var det samma som söder med alla sina länder med sina rätvinkliga gränser innehåll för mycket av allt. För mycket armod och fattigdom. För mycket sjukdomar. För mycket krig. För mycket orättvisor. För mycket ondska. Med andra ord för mycket av allt. Så det pratades nästan aldrig om söder.
Världen bestod av en västlig och en östlig del. I den östligaste delen av den östliga världen fanns det ytterligare en mur. Till skillnad från den mur som började byggas rakt igenom Berlin under sensommaren 1961 var den här muren betydligt äldre. Förmuren till den kinesiska muren började byggas drygt 700 år före Kristus. Den kinesiska muren är lång och har dessutom vuxit under tiden. Då, under min uppväxt, var den sex och en halv mil lång. Nu är den drygt 21 mil lång. För att vi barn skulle förstå hur enorm muren var berättades för oss att det var det enda byggnadsverk skapat av människan som kunde beskådas från rymden. Hur man nu skulle ta sig dit? Två murar i öst men med helt olika syften den längsta skapad för att stänga ute och den, mitt i Europa, byggd för att stänga inne ett helt lands befolkning.
Men så kom glasnost och perestrojka och lika snabbt som man kan säga ecklesiastikdepartementet revs murar och helt plötsligt berövades det östliga väderstrecket på stora delar av sin terräng. Väst utökades med forna öst och så småningom blev det östraste av öst i vissa delar mer väst än det västligaste av väst. Kina rev bildligt sina murar och klev på allvar in, blev världens tillverkningscentra och tog i stora delar över USAs roll som världens tuffaste marknadsekonomi.”Made in China” möter idag människan ett otal gånger dagligen, oavsett om hon befinner sig på Erikslunds Shopping Center i Västerås eller i en kontorsmodul på Bank of England på Threadneedle Street i Centrala London. Eller någonstans där emellan. Håller hela världen på att bli ett enda väderstreck?
Knappast, det är nog snarare så att kompassrosens nål är nog lika frågande som många andra verkar vara och snurrar lite åt ena hållet för att sedan byta varv och darrande snurra åt det andra. Öst är öst och väst är väst och aldrig mötas det båda. Här krävs lite gammaldags ordning, menar till och med en del. Precis, svarar Putin som verkar vara en av dem som tycker att för mycket är för mycket. Putin, en av vår tids farligaste revolverkäkar har visat färg. Han har förmodligen redan ritat om sina kartor och de ser besynnerligt nog ut så som de såg ut innan muren föll, den i Berlin. Återtagande har redan börjat. Vi börjar med Krim, säger han småleende med bar överkropp och gnolar vidare på Leonard Coens slagdänga ”…and then we take Berlin…”. Manhattan då, enligt Coen ska ju Manhattan intas först. Vem vet, det kanske inte är viktigt i vilken ordning saker och ting kommer för en som vill införa den gamla ordningen. Bara att den blir införd.
Den gamla ordningen. Det var bättre förr och ju förr desto bättre. Det är inte bara Putin som helst dansar till de tongångarna. Det genomsyrar mycket av samhällsdebatten i detta nu. Det verkar finnas en önskan bland många att komma tillbaka till den tid som flytt. Oftast just med argumentet det var ju så mycket bättre. Men var det verkligen det? Minnet ha en förmåga att spela oss spratt. Vi minns och kommer ihåg det som var bra samtidigt som vi nogsamt har förträngt det som var mindre bra, nästan dåligt och rent av katastrofalt.
Här i Sverige var det var som bäst på i slutet av 50-talet och början på 60-talet, säger en del. Det var det kanske. Ett var i varje fall säkert. Då arbetades det som mest intensivt med att ta fram en svensk atombomb. Atombomb? Varför skulle vi behöva en atombomb när vi hade det som bäst?
Jo, ja men du vet, säger andra bäst var det redan innan det andra stora världskriget, så där den senare delen av 30-talet. Jaså, det Lort-Sverige med bland annat trångboddhet och bristande hygien och fattigdom som Lubbe Nordström beskrev i tio reportage i riksradion. Var det som bäst då?
Nja, men 70-talet då brydde man sig om varandra i det här landet. Då var det som bäst. Med oljekris och ett decenniums lågkonjunktur och en medveten flyttlasspolitik hade avfolkat landsbygden, trots protestparollen ”Vi flytt int”, och horder av arbetslösa satt nu instängda i miljonprogrammens betongkolosser och tittade vykort från naturen hemifrån.
Vänta, ropar någon, 80-talet. På 80-talet var det som bäst då var det som mest förr. Visst, vem vill inte tillbaka till 80-talet. Det årtionde som började med att John Lennon blev skjuten och en folkomröstning om kärnkraften där det inte räckte med att rösta antingen JA om man var för eller NEJ om man var emot utan också NJA om man var för men bara för en liten tid för att sedan vara emot. Under dessa år blir det kalla kriget ännu kallare och Iran går från totalitär stat till religiöst totalitär stat och en hyfsad författare blir världsberömd och tvingas leva under jorden i många år för att en präst uttalar ett dödshot över honom. Vår stadsminister blir dödad och samma år vet plötsligen hela världen var Tjernobyl ligger och renköttet blir självlysande.
Det är nog så att trots det som händer idag med Putin i Ryssland och alla andra revolverkäkar runt om i världen. Trots att det byggs nya murar både bokstavligen som den barriär som Israel bygger på den ockuperade västbanken eller de murar som EU och andra federatriva organisationer bygger mot sin omvärld. Eller trots att de som försöker utrota polio blir ihjälslagna av fundamentalistiska vansinnesmän i Pakistan. Eller trots all annan galenskap som omger oss både här hemma och i världen. Trots allt detta lever vi i just nu i den bästa av världar. För sist jag kontrollerade fanns det bara en värld och jag tror dessutom att den världen kommer att bli ännu bättre i framtiden.
#blogg100
#Blogg100 är en utmaning som går ut på att blogga varje dag, 100 dagar i rad.
Här kan du läsa mer om utmaningen Det här var blogginlägg 37 av 100.