I hörnet av Norrlandsgatan och Smålandsgatan
Igår hade jag en heldag med mina döttrar i Stockholm. Shopping, fika och allsång och framförallt samtal om allt mellan himmel och jord. Kvalitetstid tror jag bestämt att det också kan benämnas.
Det blir också lätt en vandring i nostalgins tecken, eller i varje fall en promenad med ganska stor backspegel när jag strosar omkring i min egen ungdoms tassemarker. Nu tillsammans med mina barn. Outtröttligt berättar jag om än den ena platsen, än den andra och vad som försiggick där. Med till synes oändligt tålamod lyssnar de och deltar i samtalet.
Den senaste boken i Correns Bokcirkel, Roseanna av Maj Sjöwall och Per Wahlöö, är på många sätt också en vandring i det förflutna. Jag kommer tillbaka till den bok, eller rättare sagt de böcker som förändrade en hel genre, så varför skulle de inte förändrat mig som läsare. Då. Om det har jag skrivit i ett tidigare inlägg på min egen blogg – linnefors.net. Det kan den som är intresserad läsa här»
I Roseanna går mordutredningen fort i stå. Beck i Stockholm, Ahlberg i Motala famlar i ett totalt mörker. Det är först när lite rörliga bilder från USA dyker upp som ett hoppets ljus åter tänds för att slockna lika fort. Den misstänkte mördaren finns på bild. Men ingen i hela världen vet vem mannen är. Långt senare kliver en polis in på ett konditori i ett helt annat ärende. Där, vid ett bord sitter den eftersökte. Utredningen tar nu ny fart och slutet närmar sig.
Det där konditoriet låg i hörnet av Norrlandsgatan och Smålandsgatan. Självklart var jag tvungen att leta upp platsen när vi nu var i Stockholm igen. Idag har konditoriet serverat sin sista kopp kaffe och ersatts av en butik som säljer utmärkta småländska handskar.
Där inne satt han då och fikade Folke Bengtsson, som för övrigt återkommer i den nionde boken i serien – Polismördaren, och när han var klar reste han sig upp, gick ut genom dörren och fortsatte gående uppför Norrlandsgatan.
Jag blir stående och tittar efter honom eller åtminstone åt det håll han gick. Mina tassemarker. Åt samma håll en bit upp i backen låg då en skivaffär som vi allt som ofta hängde i. Jag vill minnas att den hette Skivfönstret.
Det var en annan värld. En värld fylld av vinyl och drickabackar som direkt kunde konverteras till skivbackar för alla ”måste-ha” – LP-skivor som inhandlades. Idag är backarna specialiserade och det verkar som de är konstruerade för allt annat än att bäras.
På samma sätt som Roseanna innehåller beskrivningar av saker och företeelser som idag är utdöda, bortglömda eller ersatta. Bokcirkelns Birgitta nämner i ett blogginlägg flera av dessa. Man blundar och minns. Inte minst telefonkiosken som i bokens slutskede rent spaningstekniskt är av absolut betydelse.
Var finner man en telefonkiosk idag? Varför ska man finna en telefonkiosk i en tid då varje människa går omkring med sin egen telefonkiosk i fickan. Det allmänna blir det egna. Det privata.
Gårdagen var sannerligen på många sätt en fantastisk dag. Vi började vår dag på Telefonplan – En på många sätt vacker plats, lite av funktionalismens högborg och med kreativa konstfack som borgar för ständiga möten med härliga, olika människor.
Och mitt där på Telefonplan – en telefonkiosk i klassiskt snitt. Nu utan telefon och istället mera som en skulptur över den tid som var. Idag är det den tid som är, dessutom sommartid. Vilket vackert ord. Sommartid. Tid för sommar. Förr var bra. Men framtiden blir ännu bättre, tänker jag. Det är förtröstansfullt att tänka så.
Men vänta nu – är jag i rätt gathörn?
—
I Correns Bokblogg ingår Joachim Törnfeldt,Jakob Carlander (cirkelledare), Karin Ederö, Anna Tjäder, Birgitta Elwing,Christel Aurelius och Jan Holmbom.
Vi träffas en gång i månaden. På Correns Bokblogg fortsätter vi diskussionen med varandra och alla övriga som vill vara med.
I vår läser viGertrud Hellbrands ”Veterinären” (februari),Sjöwaöö/Wahlöös ”Roseanna”(mars), Jeanette Wintersons ”Skymningsporten” (april) och Chinua Achebes ”Guds pil” (maj).