I väntan på goda råd

Jag sitter här lite som Estragon i Becketts I väntan på Godot och masserar mina fötter. Jag har till och från ont i fötterna. Inte djävulskt ont. Mera irriterande ont. Ungefär lika irriterande som det irländska regnvädret. Där varje droppe må vara harmlös men tillsammans utgör de med tiden en synnerligen enerverande upplevelse. Jag är dock helt övertygad om att jag INTE ska googla ”ont i fötterna”. Risken är alldeles för stor för att jag kommer att ha varje åkomma som kan orsaka fotont. Så här sitter jag nu och masserar mina fötter i väntan på goda råd.

I vita huset sitter han som ger alla andra foten. Mer och mer besynnerlig framstår han. Det känns som cirkus Trump eskalerar. Clownen blir mer och mer galen där i sin manege för att vidmakthålla publikens intresse. Aldrig har väl Hjalmar Söderbergs ord ur Doktor Glas passat in bättre:
”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill inviga hos människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till varje pris som helst.”
Clownen sitter där i skenet från sin smartphone och twittrar. Jag kvittrar, kanske han tänker, men vi andra hör bara det galna kraxet. Han sitter där i tomrummet, inte i väntan på goda råd.

Nordea har råd. Men hotar med att flytta ändå. Till Danmark.

Jag hörde en expertkommentator på radion som sa att dagens val i Storbritannien är avgörande. Är inte alla val avgörande, tänkte jag, där jag satt och masserade mina fötter. I väntan på goda råd.