Jag är en var tredje

Jag tillhör de som väljer bort. I en ny undersökning gjord av SvD/Sifo väljer nämligen en av tre fortfarande bort att resa med tåg av rädsla för förseningar. Sedan 2013 har de stora aktörerna inom tågbranschen kraftsamlat gemensamt i projektet ”Tillsammans för Tåg i Tid – TTT” för att vinna tillbaka resenärer med satsningar på ökad punktlighet. Resultaten har inte låtit vänta på sig – tågen är idag ännu mer försenade än när projektet startade.

Jag skulle mer än gärna åka mer tåg. Det är ett skönt och avslappnat sätt att resa. Jag kan välja om jag vill använda tiden till vila, eller jobba eller rent av träffa nya spännande människor. Samtal på tåg med okända kan i sig vara mycket stimulerande. Kaffet smakar i och för sig oftast skit men utsikten från tågfönstret är många gånger inspirerande för tanken. Jag är uppvuxen med tåg och farsan var till och med krigsplacerad som stins i Krylbo, tror jag. Jag skriver tror för vad jag minns så åt han upp krigsplaceringsordern efter att ha läs och memorerat den. Inte alls konstigt. Det här var ju under kalla krigets dagar.

Jag skulle mer än gärna åka mer tåg. Faktum är att en av de härligaste resor jag gjort är med tåg. Vi klev på ett tåg i Prag som tog oss till Berlin genom ett vidunderligt landskap där bitvis det nya mötte det gamla i många avseenden. En reserutt jag har starka minnen ifrån och kan varmt rekommendera.

Jag skulle mer än gärna åka mer tåg. Istället kör jag bil. Många, många mil per år. På väg till mina uppdrag, till mina kunder. Jag har i och för sig inget emot att köra bil men själva körandet upptar i bästa fall hela ens uppmärksamhet. Och istället för att komma fram utvilad eller extra påläst eller vad det nu kan vara är man vid framkomsten bara lite stelare, lite tröttare. Men, och det är det absolut viktigaste, jag är framme i TID.

I TID är nyckeln här. När det sitter några hundra personer som tagit av sin tid för att komma och lyssna på mig kan jag inte tänka mig något värre än att inte dyka upp i tid. Eller när ett tjugotal chefer och ledare har samlats för att delta i en workshop vore det förmätet av mig att inte vara på plats i tid.

Och tyvärr är vi där idag. Tågbranschen erbjuder resande utan några som helst garantier för att du kommer att komma fram i tid. Istället skyller man sina tillkortakommanden på väder, spår, teknik, utrustning och i sämsta fall varandra. Med det enda resultatet att man är mer försenad idag än tidigare.

Problemet är kanske just det? Att man tillskriver problemen väder, teknik och utrustning. Lösningen är kanske en helt annan? Kommer ni ihåg hur Janne Carlzon omdanade hela flygbolaget SAS? Från att ha varit sämst i klassen på att passa tider gick bolaget under hans ledning till att bli det punktligaste flygbolaget i Europa, ja kanske världen. Genom att utgå ifrån att ”SAS flyger inte flygplan, de flyger kunder, annars blir det inga affärer” fick han företagets medarbetare att förstå och inse och börja se KUNDEN – och vi vet att när organisationer, branscher och system börjar få insikt i vem som är till för vem – det är då som det som innan kanske rent av kändes omöjligt inte bara blir möjligt utan rent av troligt. Allt under förutsättningen att man som Carlzon i SAS-fallet lyckas med att göra alla – medarbetare, chefer och ledare – delaktiga i arbetet och att man förstår vikten av ständig information om här är vi nu, hit ska vi och nästa delmål som gäller är…

Där är inte tågbranschen alls idag. Tyvärr finns inte ens några tecken i skyn, trots TTT-projekt,  på att man ens vill dit. Mängder av teknokrater som inte kan stava till kund men väl till växelfel, kontaktledning och problem äger agendan och trots att man har med tåg att göra verkar det som var och en har sin egen ratt som man rattar på en arena som påminner om radiobilarna på Gröna Lund eller något annat tivoli. Påhejade av politiker som i årtionden mera varit ute och cyklat än åkt tåg.

Som sagt, Jag skulle mer än gärna åka mer tåg. Men jag har en tid att passa.