Kris, Kina och klotter
Krisen har gått i konkurs. Om det nu ändå vore så väl och omfattande. Istället är det KRIS (Kriminellas revansch i samhället) i Linköpings som kastat in hatten.
Kungörelsen stod att läsa i gårdagens tidning. Konkursförvaltare tar över. På tal om konkursförvaltare och konkurser. Nu drygt tre år efter konkursen i SAAB Automobile begär de tre advokatbyråer som sköter det arbetet mer pengar. De dryga 220 miljoner som de hittills fått ut räcker inte utan ytterligare knappa 15 miljoner krävs för att inom tre till fyra år framåt i tiden kunna göra bokslut. Klart de ska ha mer stålar med en debitering på mellan 2.500 – 4.500 kronor i timmen måste väl var och en begripa att det går åt rejält med pengar. Dessutom en bil där man måste lägga i backen för att kunna ta ut nyckeln har väl alltid varit ett omen att för eller senare kommer det gå käpprätt åt…
Bocken i Gävle brann inte och nu ska den fraktas till Kina. I februari 2015 infaller nämligen Getens år där och då ska gästrikebocken ståta på torget i Gävles kinesiska vänort. En gång i tiden åkte jag till Kina bland annat tillsammans med en riktigt get. låt vara att han titulerades direktör, men en riktigt get var han.
Vågorna går höga mellan raggar-redaktörn och stiftelsens sekreterare i det som skulle kunna kallas Heidenstamsfejden. Käftsmällar i form av one-liners levereras i flygande fart och Strindberg och jag sitter på läktaren och gäspar. Inte mycket energi i den vågkraften.
Den svenska solenergin verkar vara lika kraftlös den. Under 2013 installerades i Sverige 19 megawatt. Det innebär att det nu produceras ca 38,8 gigawattimmar i vårt land vilket motsvarar 0,03 procent av vår totala ELproduktion. Försvinnande lite med tanke på den hype som branschen befinner sig i.
Kylan tvingade upp mig på ett löparband igår. Att springa inomhus, trots Status Quo’s Softer Ride i hörlurarna, är förmodligen den allra tråkigaste formen av motionerande. Med utsikt över ett helt gym ägnade jag tiden till att räkna tatueringar. Inser att på dylik plats är de omärkta i klar minoritet. Det som slår mig mest är hur många som verkar totalt ha tappat kontrollen över sin självbebläckning. Det som kanske en gång i tiden var ett statement eller en läcker garnering efter upprepande sessioner med tatueraren övergått i rena rama telefonklottret.
Jag sprang i 40 minuter och kom ingenstans. Precis lite som vanligt med andra ord. Nu ska jag gå ut med hundarna. Undrar vad Heidenstam hade tyckt om det?