Kulturstrategen

-Hej, sa jag.
-Goddag, svarade Kulturstrategen.
-Jag gillar kultur, sa jag.
-Jag är strateg, svarade Kulturstrategen.
-Vad gör en kulturstrateg? frågade jag.
-Jag arbetar med vår strategi inom kulturområdet, svarade Kulturstrategen.
-Vilka är vår? frågade jag.
-Det är alla vi tillsammans i här runtikring, svarade Kulturstrategen.
-Så den strategi som ni jobbar med är allas vår, är det så ni menar? frågade jag.
-Ja, så kan man säga, sa Kulturstrategen.
-Vad fint, sa jag.
-Jo, sa Kulturstrategen, jag sitter i ledningsgruppen också.
-Oj, sa jag, Det låter ju ännu finare.
-Ja, de är fint, men framförallt viktigt, sa Kulturstrategen. Vi jobbar varje dag med att sätta här runtikring på kartan.
-Jasså, sa jag, hur gör ni det?
-Du får gärna säga du till mig, sa Kulturstrategen.
-Okej, sa jag, hur gör Du det?
-Genom att besluta om att fördela pengar till kultur som sätter härikring på kartan, sa Kulturstrategen.
-Vems pengar? frågade jag.
-Våra pengar, svarade Kulturstrategen.
-Vilka är våra? frågade jag.
-Det är alla vi tillsammans i här runtikring, svarade Kulturstrategen.
-Så det är inte era eller ens dina pengar utan våra? frågade jag.
-Jo, så kan man också uttrycka det, sa Kulturstrategen.
– Oj, det låter ansvarsfullt, sa jag.
-Jo, sa Kulturstrategen, jag sitter i ledningsgruppen också.
-Du, sa jag, jag har ett kulturprojekt som sätter härikring på kartan, kan du fördela pengar till det?
-Aj, sa Kulturstrategen, vi har mycket lite pengar att fördela.
-Vad bra, svarade jag, mycket låter ju perfekt. Jag nöjer mig till och med med lagom.
-Mycket lite, upprepade Kulturstrategen.
-Precis, mycket är perfekt, sa jag.
-Vi kommer nog inte längre, sa Kulturstrategen.
-Jag tycker vi har kommit långt redan nu, sa jag.
-Sa jag att jag sitter i ledningsgruppen också, sa Kulturstrategen.
-Vad fint, sa jag.