Landsbygden offras på realpolitikens altare

Jag såg att vart fjärde hus på den danska landsbygden står tomt. Alla dessa ödehus avskräcker dessutom tydligen nyinflyttning som i längden spär på avfolkningen. Och jag som trodde att Danmark var så tätt befolkat att landsbygden mer eller mindre vuxit ihop med staden.

Det vore intressant med en genomlysning av vad urbaniseringen på lång sikt kommer att förorsaka. Här i Sverige, som sägs vara det land där urbaniseringen går fortast i hela världen, är redan flera av de negativa effekterna tydliga. Starkt försämrad kollektivtrafik, sämre vägunderhåll och avsaknad av både privat och offentlig service för att nämna några är i dag en naturlig del av varje landsortsbos vardag. Vi har dessutom vant oss och än värre, accepterat.

När rikspolitiker, oavsett färg och ism, står i talarstolen verkar deras favorituttryck vara ”hela Sverige ska leva”. Ett uttryck som förblir lika tomt som död mans blick om man inte fyller det med realpolitik, vilket sällan, för att inte säga aldrig sker. Istället offras just landsbygden på realpolitikens altare. För det är nämligen så att konsekvensen av den galopperande urbaniseringen är att politikernas väljare finns i allt större utsträckning i storstäderna. Röstantalet från landsbygden börjar helt enkel bli försumbart när det väl kommer till valdagen. Så det gäller att laga efter läge. För det enda som verkar vara riktigt viktigt för en rikspolitiker i karriären är att bli omvald.